Recension - Blu-ray/DVD
Beck-filmerna är nog något av det mest formelartade vi har i filmväg här i Sverige, på gott och framförallt ont. Kort inspelningstid, relativt blygsam budget, fasta regler för hur Allt Ska Vara. Det positiva är väl att fansen har en trygghet i de bekanta karaktärerna och bristen på "jobbig" experimentlusta. Beck-filmerna är också fostrande, i den klassiska svenska skolan. Respektera poliserna, de är också människor och även om de gör misstag står de på det godas sida.
Beck - Hämndens pris är ... öh ... en Beckfilm till. Och hur speciellt kan det bli när inte ens de inblandade verkar tycka att det är något speciellt de gör. "Okej, gubbar, ni gör vi en till" verkar de säga, och går till verket, ungefär som till vilket jobb som helst, med en pliktskyldig replik till samproducenten TV4:s reklamspottar om hur filmerna "kommenterar vår samtid".
Kommenterar eller kopierar, undrar man ibland. Det är väl mest att man tar en verklig händelse och bakar in den i ett ganska traditionellt polisdrama. Utan tvekan kommer det snart en Beck-film om hur polisen försöker hantera "aktivister" som slår sönder en större svensk stad, kanske med en extra ondskefull aktivist som har sin egen djävulska agenda, för att spetsa till det lite. Här är det polismorden i Malexander som är fonden, och på köpet får vi tungt beväpnade nazister och en hård snut som bryter mot reglerna i sin strävan att hämnas sin kollega och vän. Lite ovidkommande mys med Beck (Haber) blir det också, för att fansen ska bli nöjda, trots att det här är Shanti Roneys (skurken) och Mikael Persbrandts (hårda snuten) film.
Det är inte uselt, nejdå. Kjell Sundvall vet hur man filmar, även på snål budget, och skådespelarna är proffs. Det känns stabilt och inte alltför tamt och trist. Men det här kan lika gärna ses på tv. Den Stora Explosionen ser billig ut, även med tv-mått mätt, och det är knappast så att man bli omtumlad av mäktiga actionscener eller poetisk bildkomposition. Sundvall får visserligen ihop en okej shoot-out mot slutet, med helikopter och allt, men om det är action man söker är vilken amerikansk dumproduktion som helst ett bättre val.
Och varför känns det så ofta så torrt och arrangerat när det pratas svenska på film? Det är repliker man hör, inte samtal, och när folk ryter i raseri är det en kompetent skådis man ser, inte en rasande människa.
Beck - Hämndens pris gör vad man förväntar sig. För mig betyder det att jag hellre ser något annat, men för fansen är det kanske helt rätt.
Kommentarer