Nurse Betty - Betty Tur och Retur

  • Svensk titel: Nurse Betty - Betty Tur och Retur
  • Originaltitel: Nurse Betty
  • Speltid (min): 110
  • Release (Bio): 2001-01-26
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-06-19

Recension - Blu-ray/DVD

Neil LaBute är ingen regissör jag är särskilt bekant med. Om jag sett några av hans andra filmer hade jag kanske lättare kunnat avgöra vad han egentligen vill med den här filmen, om han överskattar eller underskattar publiken, om han driver med en eller faktiskt vill berätta något.

Ytligt kan filmen recenseras ungefär såhär: Betty tur och retur är en märklig mix av komedi, drama, thriller och tvålopera. Historien är överlag osannolik och kränger obeslutsamt åt olika håll, sammanhållen av en samling duktiga skådespelare.

Betty, servitris, småstadsfru och besatt av, eller förälskad i, den fiktive läkaren David Ravell i "A Reason to Live", drabbas av sinnesförvirring när hennes eländige make mördas i samband med lite skumraskaffärer. Hon reser till Los Angeles för att få jobb som sjuksköterska och träffa doktor Ravell, som hon tror sig ha ett förflutet med, när hon i själva verket bara "känner" honom via teven. I filmens värld kan ju allting hända, så resan blir inte riktigt det förödmjukande fiasko man kunde tänka sig. Samtidigt som hon lever i en allt underligare fantasivärld jagas hon av de två bovar som dödade hennes make.

Vid en hastig anblick en finurlig dramathriller med tydliga drag av förvecklingskomedi. Den fungerar olika bra på olika sätt. Framför allt Renée Zellweger gör sin roll nästan trovärdig, och scener som borde kännas plågsamt ansträngda förvandlar hon ofta till något gripande. En underbar skådespelerska. Morgan Freeman, denna klippa, och en överraskande bra Chris Rock är ett udda bovteam, vars gräl är betydligt intressantare än det sedvanliga gnabbandet banditer emellan.

Att filmen i sig delvis är uppbyggd som en tvålopera är väl förklaringen till att i stort sett alla andra karaktärer närmast är karikatyrer. Det är i och för sig en smart ursäkt som kan användas till filmens övriga brister, och sådana finns det gott om.

Svagheten och styrkan i filmen är osäkerheten man känner som tittare. Ska man bli glad eller hånle cyniskt när det går huvudpersonen väl? Var det där skämtet ett helt vanligt skämt eller finns det något dolt under ytan? Blir jag lurad, eller luras jag att tro att jag blir lurad? De tvåloperabevandrade kommer uppskatta referenserna och filmens kärna, men är kanske inte lika förtjusta i att se en klumpig skalpering. De som grips av dramat kanske känner sig snuvade när filmen tramsar till sig och blir alltför fånig.

Det skulle vara lätt att avfärda Betty tur och retur som en film som inte vet vad den vill, men jag misstänker att LaBute har gjort den här filmen exakt så som han ville ha den, fylld med hemligheter för den som orkar leta. Referenserna till Trollkarlen från Oz är ju närmast en trumpetfanfar till filmstudenter och teoretiker att börja analysera och dissekera, och har man väl börjat finns det väl stoff för ett antal B- och C-uppsatser här. Frågan är bara om man orkar. Det roligaste med filmen kommer nog iallafall bli att höra folk kommentera den efteråt, när de beskriver den på totalt skilda sätt, från helt olika utgångspunkter.

Jag ger den tre poäng. Tror jag ...

Anders Lindahl

Kommentarer