Äventyraren Thomas Crown

  • Svensk titel: Äventyraren Thomas Crown
  • Originaltitel: Thomas Crown Affair, The
  • Speltid (min): 108

Recension - Blu-ray/DVD

1999 kunde man beskåda den alltid så karismatiske Bonden Sean Connery i en rätt trevlig roll som konsttjuv. Filmen ”Entrapment” blev kanske inte en megasuccé men det är en harmlös och underhållande rulle med många bra kvalitéer. Naturligtvis behövdes kvinnlig fägring och detta bjöd den vrålsnygga Walesaren Catherine Zeta-Jones på. Att se hennes rumpa iklädd tighta byxor är inte fel.

Och inte är det fel att se Rene Russos rumpa heller. Den och en hel del annan oklädd yta kan man betrakta i 1999 års andra variant av en Bond, Pierce Brosnan, som konsttjuv och kvinnlig utredare i katt- och råttlek. Visst, i The Thomas Crown Affair (eller Äventyraren Thomas Crown, som distributören döpt filmen till) spelar den nyaste Bonden en svinrik snubbe som stjäl för sitt höga nöjes skull och inte för att han behöver extra pengar. Samma sak gjorde Connery i ”Entrapment”. Båda använder avancerade och fantasifulla metoder och båda faller för den kvinnliga motspelaren.

Det är lätt att se denna nyfilmatisering av en 60-taslfilm med samma namn som en duell mellan de tvenne Bond-skådisarna. Det är det dock inte. Connery är en duktig skådespelare som inte behöver göra så mycket för att se bra ut på bild. Hans utstrålning och glimten i ögat räcker ofta till. Pierce Brosnan har väldigt stora skor att stå i för att matcha Connery. Men även Brosnan har den där speciella, aristokratiska, arroganta stilen som gör honom till en ypperlig Bond och han är dessutom en duktig skådespelare, trots att han får arbeta mera än Connery för att vara trovärdig. Brosnan är dessutom minst lika duktig som förlagan Steve McQueen i originalupplagan.
Pierce Brosnan drabbar alltså ihop med Rene Russo, som spelar en representant för ett försäkringsbolag som dumt nog försäkrat tavlan som Brosnan, Thomas Crown, stjäl på ett alldeles snillrikt sätt. Russo är en värdig efterträdare till 60-talets förlaga, Faye Dunaway, som f.ö. spelar i denna film Crowns psykolog! Och Russo är inte så lite snygg. Vissa åldras med stil, andra blir bara gamla. I jämförelse med Catherine Zeta-Jones (som inte är fy skam hon heller) är Russo en Gudinna. Den f.d. modellen har funnit sitt riktiga kall trots att hon kanske tar i litet väl mycket för att nå samma nivå som kallt agerande Brosnan. Hur som helst så passar dessa två ihop mycket väl.

The Thomas Crown Affair är regisserad av John McTiernan, en actionregissör av större mått. Men hör och häpna, filmen saknar allt det där som gör en film till en actionrulle. Den är snarare en intellektuell kamp mellan huvudrollsinnehavarna blandat ihop med 90-tals teknik och lite skoj i sänghalmen. Ändå är den inte tråkig eller alltför förutsägbar. Denna film representerar en kategori av njutbara, smarta filmer som även de mest actionfanatiska DVD-entusiasterna kan se utan att skämmas. Och den lämpar sig för damer också i hög grad…tydligen. Min egen sambo suckade tungt och ögonen blänkte av begär då den fagra Pierce slår på storcharmen och ett bländande leende. Det är vid sådana tidpunkter man hatar alla snygga, rika skitstövlar som lever i synd med endast vin, sång och fruntimmer som vardagshobby. Fyyy faaan!

Efter att jag skakat av mig avundens tunga mantel så kan jag bara konstatera att denna film fyller de förhoppningar man har av en film som skall vara spännande och snillrik med bra skådespelare i de bärande rollerna. Dessutom är filmen i sin helhet ett fast hantverk från Glitterstadens kunniga filmgubbar. Det syns och hörs. DVD:n är bra, ljuden distinkta, om också lätt överdrivna i effekt, bilden är klar och välseparerad och upplevelsen blir ett trevigt nöje i soffan (som naturligtvis är noga placerad så att man kan få den bästa möjliga ljudupplevelsen ur sitt surroundsystem, eller hur?)

Lite kuriosa på slutet. I en klausul gällande Bondfilmernas kontrakt står det att så länge Brosnan är Bond, så får han inte visa sig i en annan film iklädd smoking. Kan vara svårt då man skall spela en rik man som går på fest med andra förmögna och vackra. Detta löstes i Thomas Crown genom att låta flugan hänga oknuten och skjortans översta knapp vulgärt oknäppt i en scen. Då anses klädhelheten inte vara en smoking.
Allt hittar de kloka på!

Jan Ahlgren

Andra recensioner

Kommentarer