Recension - Blu-ray/DVD

Så är den då här. Hannibal. Eller, om man så vill, När lammen tystnar 2. Ända sedan jag läste boken på engelska (den hade precis kommit ut sommaren 1999 och jag slukade den och blev helt såld på den, speciellt slutet gillade jag) har jag väntat på att filmen skulle bli klar. Trots allt strul med avhoppade skådisar och regissörer och en ny regissör (Ridley Scott) som fram till dess mest gjort skräp under nästan ett decennium blev den klar och har redan splittrat kritikerkåren i två läger.

Alltså inte bara en av årets mest uppmärksammade filmer, utan kanske den mest efterlängtade uppföljaren till en film överhuvudtaget. I 10 år har vi fått vänta på återkomsten av allas vår favoritpsykopat, den mest kände filmseriemördaren någonsin- Hannibal Lecter, även kallad Hannibal the Cannibal. Även denna gång är det den skygge författaren Thomas Harris som ligger bakom boken till denna tredje runda med Dr. Hannibal Lecter, den före detta psykiatrikern som slog över och skaffade sig förkärlek till människokött och finkultur. Det tog drygt 8 år för Harris att skriva en fortsättning på den enorma succé som När lammen tystnar blev först i bokform och sedan som en modern filmklassiker i Jonathan Demmes regi från 1991.

Boken Hannibal delade läsarna och Harris fanskara i två läger, precis som filmen gjorde vid den amerikanska premiären bara för ett par veckor sedan. Många gillade inte alls boken, många hatade slutet och många tyckte Hannibal inte längre blev så fascinerande och ondskefull. Men många, bland annat Stephen King och jag själv, hyllade boken och tyckte den var ett stycke utsökt litteratur med ett språk som var magnifikt. Och slutet ja, det var lite over the top, nästan lite fantasy, men jag köpte det. Vad jag speciellt älskade i boken var den djupdykning i Hannibal Lecter Harris gjorde, flera gånger beskrevs doktorns barndom och man fick komma honom in på livet. Detta gillade inte alla läsare, det gjorde, enligt de, att Lecter blev för mänsklig. Innan var han mer en personifiering av ondskan, nu blev han någon med en historia, en bakgrund och det satt inte okey med alla.

Hursomhelst, vad de flesta vill ha svar på utan något tjafs är; hur är den nya filmen jämfört med När lammen tystnar? Är den lika bra? På det måste jag svara - snudd på lika bra, fast på ett annorlunda sätt. Eller är den lika bra? Eller kanske bättre? Helt ärligt så har jag inte bestämt mig ännu, men mer om det senare.

Man kan förstå att både Jodie Foster och Jonathan Demme hoppade av efter att ha läst boken för materialet i sig är ganska kontroversiellt, inte minst slutet, och Scott har inte haft så lätt. Att svara upp mot en både kritiker och publikhyllad film som När lammen tystnar kan inte vara världens mest tacksamma uppgift, speciellt inte när FBI- agenten Clarice Starling som alla förknippar med Jodie Foster byts ut mot den betydligt (än så länge) mindre kända Julianne Moore. Och även om Hannibal egentligen inte är en NLT 2, så kommer den att mottas som en uppföljare, som en tvåa och historien har inte alltid varit nådig mot filmtvåor. Undantag: Gudfadern 2, Aliens och Terminator 2. Annars brukar filmkritikerna ta fram saxarna.

Okidoki, som Hannibal käckt säger ett par gånger i filmen, innan jag går vidare och kommer till själva omdömet måste jag behandla storyn. Hannibal har hamnat i Italien, i Florens där han jobbar som konservator på ett museum. Han lever livet i det fria, men kan inte sluta tänka på Clarice. Han vill, som han senare låter meddela sin antagonist till FBI- agent, "return to public life". När han sedan får reda på att han åter hamnat på FBI:s 10 most wanted list, ja då känner han sig verkligen levande och på bra humör. Hemma i USA hamnar Starling i problem efter ett tillslag som gått fel med många döda och hon får lämna ifrån sig tjänstevapen och brickan. Hennes karriär är i fara och inte blir det bättre av att representanten från justitiedepartementet Paul Krendler (Ray Liotta) är en mansgris och korrumperat svin som gör allt för att sätta dit henne. Riktigt illa blir det när den enda av Hannibals offer som överlevde, miljonären Mason Verger (som gillade småbarn och skickades på behandling till Dr. Lecter) nu med ett illa tilltygad ansikte och rullstolsburen gör allt för att hämnas på Hannibal. Verger har även Krendler och halva FBI i sin ficka. Verger spelas, fast det inte syns i rollistan, av Gary Oldman. Det är viktigt att skriva det, för ingen kommer känna igen honom. Hans "mask" är ruggig och hans ondska gör att man nästan sitter och hejar på Hannibal. Verger skickar ut en belöning via FBI:s hemsida som plockas upp av en polis i Florens som känner igen Lecter. Och när väl den gode doktorns position är röjd hotas hans frihet och han måste röra på sig. Clarice Starling upptäcker att Hannibal är tillbaka, men att det kanske inte är han som är det största hotet mot henne. Kressler och Verger använder henne för att locka till sig Lecter och nu finner hon sig på samma sida som Hannibal. Motvilligt känner hon att hon måste skydda honom mot ondskefulla och giriga krafter som vill förgöra honom och henne…

Det största som skiljer Hannibal från När lammen tystnar är att den nya filmen är Sir Anthony Hopkins show från början till slut. Från att ha varit mycket i bakgrunden både i Manhunter och När lammen tystnar (som faktiskt handlade om Clarice) stiger dr Lecter fram och, så att säga, tar över scenen. Nackdelen med det, å andra sidan, är att Starling denna gång har en slags biroll, det blir lite slagsida i deras dragningskamp mot/från varandra och Moore gör verkligen sitt bästa för att pressa det mesta ur ett svagare porträtt än det Jodie Foster hade att bita i. Det andra som skiljer filmerna åt är att Hannibal mer känns som en ödesmättad romantiskt kärlekshistoria än en gastkramande rysarthriller. Visserligen är Hannibal blodig och stundtals mycket magstark (slutet är… ja, ät inte innan filmen, jag säger inget mer…) , men Scott har gjort en fantastiskt visuell och mörk, nästan gotisk film som ibland får en att tänka på hans riktiga storhetsdagar med Alien och Blade runner. Det är möjligt att många som älskade När lammen tystnar och hoppas på en liknande film blir besvikna, för Demmes film var en oerhört spännande och tajt psykologisk thriller medan Scotts film är mer ödesmättad, glassig och romantisk - på ett lite tvistat vis. Dessutom gränsar ibland det makabra till ren humor.

Hannibal är en mycket bra film. En filmupplevelse om inget annat. Det tycker jag nog tillslut. Är den bättre eller sämre än Lammen? Vet inte om jag vill jämföra. Direkt efter filmen kände jag att det var fullpott, jag var alldeles skakig och omtumlad, men nu har jag backat något. Varför? Vet inte. Möjligt att slutet blir något avhugget, men… Högsta betyg ligger nära, kanske blir det så efter att jag sett om den. Och Hopkins är "hemma" igen. Som Lecter säger i filmen, Goodie, goodie.

Göran Skoglund