Recension - Blu-ray/DVD

Förproduktionsmöte, Los Angeles - 27:e Oktober 2000.

Röd slips: Vi har Brando - han var ju stor på 50-talet och så. Min farbror tjatar alltid om honom i "Storstadsport" eller vad den heter varenda jävla juldag.

Sen har vi Robert de Niro. 57 filmer om året sen 1973. Ett säkert kort. Vi säger att Brando ska vara med så kommer han.

Blå slips: Men vi vet ju inte om Brando vill vara med?

Nej, min gode vän. Men det här vi slänger in Edward Norton! 90-talets största talang!

Grön slips: Vi frågar de Niro först och säger att Brando och Norton ska vara med...?

Röd slips : Exakt! Och sen ringer vi och säger till Norton att vi har det här projektet med de två gamla rävarna på gång och säger att det finns en ledig plats kvar. Han nappar och sen är det bara att ringa Johnny Depps manager - hon är skyldig mig en tjänst - och be henne skicka upp Johnny Boy till Brando med ett meddelande om att han kan toppa sin karriär med en film tillsammans med två av hans allra mest lysande efterträdare!

(Nickande och samförstående leenden från rosa, grön, blå och gul slips...)

Tomteslips: (försiktigt) Men vad ska den handla om?

Röd : Handla om? Ah, va fan. Vi kan ju knappast göra en screwball. Krig blir för jävla dyrt...

Tomte:...kanske en stora stöten film? Vi lägger en guldspira i ett extremt välbevakat kassaskåp. Rob kan vara mästertjuven som ska dra sig tillbaka. Brando, en gammal vän, kontaktar honom och säger att han måste göra en sista stöt.

Röd : Ah, brabra. Men var gör vi av Norton?

Gul slips: Kan vi inte ha honom som ett orosmoment? Han kan vara den otålige killen som har koll på säkerhetssystemet för öhhh... han jobbar där som utvecklingsstörd städare på nätterna...

Röd : Ja, då kan han få en sån dubbelroll som han hade i "Primal Face".

Tomte : "Primal Fear".

Röd : Va?

Tomte: Filmen heter "Primal Fear"....

Röd : Mmm... visst... lita på mig... ja, det är jag här borta som vet allt... i tomteslipsen... i November...

-------------------------------


2:a November. 23.08. Precis efter premiären av "the Score" - på väg hem.

Pappa: Så, vad tyckte ni?

Farbror: Ja, jag vet inte. Ska jag var ärlig så var det väl inte speciellt spännande. För lite nervkittling. Och Brando var mycket bättre förr. När han hade överarmar som en vanlig mans lår och var med i "Storstadshamn". Men han den unge killen var bra...

Son: Edward Norton är ju bara bäst. de Niro & Brando - hur bra de än har varit - såg lite sletna ut när han gick loss. Han höjer verkligen filmen. Men historien är ju jävligt tunn, som om nån hade kommit på den på 5 minuter.

Pappa: Haha... tror du det fungerar så...?..
Och vad har jag sagt om att svära..

Son: ...och Angela Bassett gjorde väl mer en cameo än en biroll... alltihopa dallrar som en svag medelmåtta...

Pappa: Jo.. hmmm.. så ni gillade den? Ni tror den kommer gå bra...?

Son & Farbror: Hmmmummelwhatever...

Henrik Edberg