Recension - Blu-ray/DVD

UMEÅ FILMFESTIVAL 13-20 SEPTEMBER 2001


Vi som befann oss på pressvisningen av öppningsfilmen på Umeå Filmfestival missar själva startskottet på festivalen, men jag tror nog ingen av oss hängde läpp för det. Bättre öppningsfilm går knappast att få i en tid av kaos, ovisshet och chock efter terroristdåden i USA. Jean-Pierre Jeunets film ”Amèlie från Montmartre” fick mig att för en stund sluta tänka på brinnande skyskrapor och terrorister och känna mig fullkomligt harmonisk och lycklig. Förälskad är bara förnamnet…

Jean-Pierre Jeunet är en av de mest internationellt sett, mest framgångsrika franska regissörer och har blivit hyllad tidigare med filmer som ”Delikatessen” och ”De förlorade barnens stad”. Han har även gästspelat i Hollywood med att regissera den fjärde delen i sf-serien om Lt Ripley och rymdmonstrena i ”Alien: Resurrection”. Nu vallfärdar fransmännen till biograferna för att se den romantiska komedin om den oskuldsfulla Amèlie.

Filmen utspelar sig i ett Paris, några decennier tillbaka. I centrum står Amèlie, en ung kvinna som redan som liten började leva ett ganska ensamt liv med få människor omkring sig. På dagarna arbetar hon på ett av Paris många kaféer. När nyheten har prinsessan Diana har omkommit i en bilolycka börjar hennes liv att ta en vändning. Hon tappar korken till sin parfymflaska som rullar iväg över toalettgolvet och leder henne fram till en ett hål i väggen där hon finner ett plåtskrin. När det går upp för henne att någon har för längesedan gömt undan detta plåtskrin, börjar sökandet efter dess ägare. Hon beslutar sig för att om ägaren till innehållet blir rörd över att få tillbaka skrinet 50 år senare, ska hon fortsätta att göra andra människor glada. Sakta men säkert börjar hennes liv att få en ny mening. I sitt arbete med att göra människor runt omkring henne stöter hon på den unge mannen Nino och en katt och råtta lek tar sin början och Amèlie blir förälskad.

Jean-Pierre Jeunet berättar en kärlekshistoria med, som vanligt, ett underbart bildspråk. Finesserna är många och fantasirikedomen fullkomligt sprudlar i varje bildruta. Som sig bör finns en hel rad filmkritiker som sitter med penna och papper i biosalongen och finner små debattämnen att ta upp. Min personliga åsikt är att det är att förstöra en film som denna. Jag förtrollas av filmen och tänker inte över huvudtaget på om Jeunet menar det ena eller andra. För mig är det bara en vacker och roande kärlekshistoria. I dessa tider är filmer som denna nog så viktig. Det viktigaste budskapet är också det klaraste: än finns det godhet och kärlek. För mig är filmupplevelsen det viktigaste och om den skänker mig lycka i en stund som denna, är den värd det bästa betyg man kan få.

Jesper Isaksson