Il Mare

  • Svensk titel: Il Mare
  • Originaltitel: Il Mare

Recension - Blu-ray/DVD

Det tog ungefär en halvtimme innan jag började fatta vad filmen handlade om. Det är mitt eget fel, jag erkänner. Någon till och påpekade det vid ett samtal strax efter filmens slut:
-Eh…du läste inte om filmen innan du såg den alltså?
Märkligt. Jag brukar alltid läsa baksidorna på videofodralet när jag hyr film och ångrar nog att jag inte läste informationen innan jag såg den. Hade jag gjort det hade jag nog sparat åtskilliga hjärnceller till helgens fest, hellre än att grubbla bort dem. Men trots detta misstag så uppskattade jag filmen.

Så om jag inte läste vad filmen handlade om kan man ju undra varför jag valde just denna film. Och svaret är för att det är en koreansk film. As simply as that. Asiatiska filmer börjar hitta vägen till Sverige, men för det mesta de som innehåller namn som Li, Jet, Jackie och Fat. Därför är allt annat hur intressant som helst. Och ”Il Mare” är trots allt just detta; hur intressant som helst. Mina gäspningar och stolsvridningar måste jag skylla på att jag under 30 minuter inte fattade ett dyft, men desto roligare blev det att efteråt pussla, vrida och vända. Förhoppningsvis fick jag allt rätt och missade ingenting.

Egentligen är ”Il Mare” ingen historia utan en vacker saga. Två människor bekantar sig med varandra via idogt brevskrivande och så småningom växer kärlek fram mellan raderna. Det stora problemet är att de inte kan träffas. Tjejen befinner sig nämligen två år senare än vad killen gör. Just det, ni läste rätt. Grabben skriver sina brev från en annan tid. Att detta tog min 30 minuter att förstå blir kanske mer förståeligt nu. Men trots att det kan låta tämligen komplicerat så blir det snart inte alls svårt att förstå och det hade inte varit några problem alls att förstå om man läst informationen före. Korrespondensen mellan de två utvecklas hela tiden och de upptäcker att de båda kan dra nytta av den speciella situation som det ju faktiskt är.

De komplikationer man kan tänka sig uppstår för en regissör när denne ska berätta en saga som denna, behandlas med oerhörd smidighet. Trots att vi hela tiden kastas mellan 1998 och 2000 tappar man aldrig riktigt tråden. Bra skådespel varvas med vackra miljöer och smörig musik i högsta David Foster-klass. Känslan av att filmen ibland tappar fart skyller jag inte enbart på min egna dumhet utan tror blint att det faktiskt kan upplevas så, hur beläst man än är. Men som alla sagor sig bör, är slutet gott och den sista mening som sägs, är nog en av de bästa slutmeningar jag stött på. Allt detta kan jag berätta för er läsare utan att kanske "spoila" för mycket då, sorgligt nog, chansen att ni får se denna film är beklagligt liten. Men för all del, håll utkik efter en koreansk film med ett spanskt namn, och låt dig förföras av en film som med magi och kraft berättar en olidligt vacker kärlekssaga.

Jesper Isaksson

Kommentarer