Sjöfartsnytt

  • Svensk titel: Sjöfartsnytt
  • Originaltitel: Shipping news, the
  • Release (Bio): 2002-02-22

Recension - Blu-ray/DVD

Lasse Hallströms senaste filmer ”Ciderhusreglerna”, ”Chocolat” och ”Sjöfartsnytt” har alla kommit med ett års mellanrum. Produktionstempot har varit högt, men fullträffen Gilbert Grape (1993) har fortfarande inte överträffats. Efter denna förutspåddes Hallström en lysande framtid i Hollywood och fler lika bra filmer förväntades. Stor framgång har han förvisso haft, men filmerna har normaliserats allt mer till Hollywoods mall och den amerikanska marknaden. Hallströms filmer har alltid varit ett mycket fint hantverk, men alldeles för välpolerade och snälla. Även om ämnena alltid varit angelägna har de kontroverser som skulle kunna gjort filmerna intressanta utelämnats i rädsla för att inte passa den breda publiken.

I ”Sjöfartsnytt” återgår dock Hallström till sitt tidigare filmskapande och vågar ta ut svängarna lite mer, vilket är enormt skönt att se. Man började nästan tappa tron på vår store svenske regissör i Hollywood. Nu ska han förvisso flytta hem igen, och gör med ”Sjöfartsnytt” en värdig sorti från den amerikanska filmen.

Hallström har kritiserats för att göra samma film om och om igen, vilket i och för sig är sant, men ändå inte något negativt för den enskilda filmen. Det handlar alltid om udda personligheter som genom sitt utanförskap finner gemenskap och skapar mening i sina liv.

I ”Sjöfartsnytt” finner Quoyle (Spacey), en totalt misslyckad tidningsarbetare, för första gången kärleken i den tvivelaktiga karaktären Petal, spelad till oigenkännlighet av Cate Blanhcett. Efter en rad tragiska händelser lämnas Quoyle ensam med sin dotter, men när allt ser som mörkast ut dyker den sedan länge försvunne fastern Agnis (Dench) upp. Förföljd av ett sorgligt förflutet tar hon med Quoyle och hans dotter till en avlägset belägen by i Newfoundland, för att bo där deras förfäder en gång levde. Väl framme i det ruckel Agnis en gång växt upp börjar de nu bygga sina nya liv och göra upp med sitt förflutna. Alla i byn verkar bära på någon mörk hemlighet, och ju längre tiden lider desto mer får Quoyle lära sig om vem han är och hur han blivit det.

Trots alla tragiska människoöden och olyckliga omständigheter är detta en positiv film med mycket värme och en hel del humor, även om den oftast är av tragikomisk karaktär. Alla personer lider av sina fel och brister, men person-porträtten är ändå sympatiska och mänskliga. Många karaktärer och situationer är extremt bisarra, men Hallström drar det ändå inte för långt genom att reducera alla till knäppa hillbillys som inte gör annat än galenskap. Någonstans finns ändå en stor portion realism och trovärdighet.

En bidragande orsak till detta är det fina fotot av de fantastiska miljöerna. Naturen i bilderna används såväl till att skapa känslan och stämningen i filmen som till en snygg filmisk yta, och det är skönt att Hallström denna gång skippat alla filter och dimmiga effekter som återfinns i hans tidigare filmer.

Skådespelarprestationerna är precis som fotot återhållsamma men storslagna. Huvudrollerna är utmärkta och birollerna störtsköna. Vi har sett både Spacey och Moore i såväl bra som dåliga roller, men i händerna på rätt regisör visar de vad de verkligen går för.

Hallströms två senaste filmer blev ju som bekant Oscars-nominerade upp över öronen utan att vinna någon, så det är på sätt och vis lite synd att han med ”Sjöfartsnytt” inte äntligen kan få en. Att den inte ens är nominerad bör dock inte ses som ett misslyckande, utan snarare som att oscars-juryn tittade åt ett annat håll i år (läs Sagan om ringen).

Pär Linnertz

Kommentarer