Recension - Blu-ray/DVD
Alla har vi någon gång passerat förbi ett gäng nedsupna människor vid någon parkbänk. Vi åker förbi utan att egentligen veta vad som sker vid dessa till synes samlingspunkter för alkoholister. Den danska dramafilmen Bänken av Per Fly försöker ge oss en inblick i vad som sker.
Kaj fördriver sina dagar genom att på bänken nere vid centrum dricka en massa öl och sprit tillsammans med sina kompisar. Att dem har ett tillfälligt jobb som kommunen anordnat åt dem ser inte ut att hindra deras vardagliga intag av alkohol, och dricker dem inte på arbetstid så gör dem det absolut innan och efter.
En dag flyttar Liv och hennes barn Jonas in alldeles intill Kaj och han inser snart att det är hans dotter som han lämnade för 19 år sedan. Där är hon alldeles i hans närhet och hon är helt ovetande om vem denna man är. Ska Kaj våga berätta vem han är och hur kommer hon att ta det? Kan det till och med påverka hans extrema intag av alkohol?
Vi har blivit bortskämda av danskarnas mycket bra filmproduktioner dem senaste åren med filmer som I Kina käkar de hundar, Blinkande lyktor och inte minst Italienska för nybörjare. Bänken når inte riktigt upp i någon av de ovanståendes standard men är för det ingen dålig film.
Jesper Christensen som spelar Kaj gör ett mycket bra porträtt som en nersupen man utan en direkt framtidstro och hans skådespelarkollegor likaså. Men problemet för dem till skillnad från Kaj är att deras karaktärer inte känns ordentligt genomarbetade (med något undantag) utan bara finns där för att fylla ut tomrummet. Det ger en något kantig känsla, dem känns inte ”riktiga” för att vi tillåts att bara skrapar lite på ytan hos dem och får inget riktigt grepp. Ett annat problem jag upplevde var att filmen intog en del sidospår och fortsatte egentligen inget till fullo, i alla fall inte på ett tillfredställande sätt.
Huvuddelen som ändå är Kajs problem med spriten och hur han förhåller sig till den när hans dotter kommer in i livet visas lite lätt men som mycket annat så lämnas den sedan åt sidan för något nytt. Filmen försöker lämna något åt åskådaren så denne ska få tänka själv och dra egna slutsatser, där lyckas den till viss del men faller på att den ibland kanske visar lite för mycket så att det finns inget mer att tolka.
Historien känns trots det väldigt ärlig och har några klockrena scener som man bär med sig även när filmridån gått ned. Den har en viss Dogmakänsla över sig som på något sätt förstärker och för oss närmare filmen. Vi lyckas på ett trovärdigt sätt få en inblick hur det kan vara att sitta på den där bänken samtidigt som vi får följa en mans resa som han hela tiden försökt dölja med alkoholen på ett tankeväckande och mycket bra sätt.
Jag hade kanske lite för höga förväntningar på filmen men något besviken blev jag allt på denna bänk med stabila ben men med något rangliga sittplankor.
Kommentarer