Leva livet

  • Svensk titel: Leva livet
  • Originaltitel: Leva livet
  • Release (Bio): 2001-11-16
  • Release (Blu-ray/DVD): 2002-06-26

Recension - Blu-ray/DVD

Små och lite större händelser i ett bostadsområde som låtsas ligga i Stockholm men egentligen finns i Vänersborg. Lagom påhittigt, lagom kul och lagom rörande. Om det är vad du vill se på bio ligger Leva livet nära till hands.

En rolig och rörande film om livet själv, är väl tanken att det här ska vara, med tonvikt på realism och känna-igen-sig-faktorn. Och onekligen andas många scener Vanlig Svensk Verklighet på ett smått imponerande sätt. Det kan vara inredningen i en hall, som känns så sann att man lätt tror att de bara gått in någons förortstrea och börjat filma. Det kan vara det lite odramatiska över många av konversationerna, där inte alltid något egentligen blir sagt, och där gräl slutar därför att man är trött på att vara osams, inte för att man egentligen kommit fram till någonting. Men det är också en av svagheterna. Här finns karaktärer som är lite bisarra, men inte oerhört bisarra. Här finns problem som säkert är jobbiga men egentligen inte så himla farliga om man, som Ingemar i Mitt liv som hund, jämför. Här finns människor som bara lever livet, liksom. Jag vill ha mer. Bli provocerad, djupt engagerad, lite lycklig och kanske arg. Inte bara förnöjd.

En åldrad dammsugarförsäljare berättar om sina sista dagar på jobbet för sin svårt sjuka hustru, som nu fått lämna sjukhuset i väntan på döden. Ute i deras torp förtäljer han om ett par intressanta dagar då han till synes hela tiden gått runt i ett och samma bostadsområde, knackat på dörrar och sett och hört saker som tillsammans bildar en slags helhet.

En slags helhet, ska väl understrykas. Som i liknande filmer (Short Cuts, Tic Tac ...) väntar man nyfiket på hur alla de olika karaktärernas göranden och problem ska mötas och tillsammans beslutsamt tåga fram mot ett läckert ihopknutet slut. Så blir det väl inte riktigt. En ganska trivsam och inte alltför omtumlande twist blir det istället. Inte för att något egentligt ihopknytande sker i exempelvis Short Cuts heller. Båda filmerna är baserade på flera noveller, vilket ju förklarar varför man inte får helheten gratis i originalberättelserna. Men där man tar med sig en ganska obehaglig men definitivt omtumlad stämning från Short Cuts får man här mest ett litet trivsamt leende med en gnutta sorgsenhet. Det är, liksom, inte stort.

Kanske ska det inte vara stort heller, men av en film med namnet Leva livet förväntar iallafall jag mig ganska stora ambitioner. Mer visdom, något slags insikt, starkare känslor. Annars kan jag lika gärna se dum-action eller en ren komedi. Ett småroligt drama om vanligt fölk kan jag både ha och mista. But that's just me ...

Bra saker finns det förstås ändå: Kjell Bergqvist är smått lysande som gnällig, arbetslös man som gör sitt bästa för att irritera sin sambo och är hemligt förälskad i den lokala frisörskan. Han är faktiskt filmens stora behållning, och verkar också ha fått ta sig lite friheter med sin dialog. För de andra pendlar dialogen mellan att vara ovanligt bra och typiskt svenskt ansträngd. Så är det med hela filmen. För allt man stör sig på finns det något som är riktigt bra som balanserar. Slutet är okej, även om det känns lite lånat (eller hur Singer?). Det är väl en trea. Bra, men inte anmärkningsvärt bra. Som förortslivet, liksom.

Anders Lindahl

Kommentarer