Recension - Blu-ray/DVD
Det är väldigt lätt att älska “A Beautiful Mind”.
Den har allt för gå hem med en sanslöst vacker kvinna, eller man, i ena armen. Ett gäng Oscars under den andra. En dry martini i vänster hand. Medan högern vinkar mot publiken som nu står upp och jublar, applåderar.
Ett gediget hantverk av Ron Howard.
En lysande insats av Russel Crowe.
Millimeter-exakt inplacerade stråkar för omedelbara tårduschar i publiken.
En Jennifer Connelly som efter alla år äntligen i film efter film får leva upp till sina potential.
En fascinerande historia.
I hur matematikgeniet John Nash lyckas formulera en briljant formel men sedan faller allt djupare ner i sinnessjukdomen…
Det låter nästan för bra för att vara sant.
Det är inte sant.
Ifall du inte vill veta… sluta läsa här.
Ifall du vill sänka filmen från en 4:a till en 3:a… läs vidare.
S
P
O
I
L
E
R
S
!
De flesta biografier är tillrättalagda, tillputsade, tillfriserade.
Inget konstigt med. Man menar inget illa och gör det säkert mest ur tidsperspektivet. Man måste ju få in ett liv på 120 minuter. Inte lätt alls. Saker måste förenklas, förstärkas för att få fram rätt känsla i filmen.
Så…
I filmen : John Nash kommer till Princeton
Fast i verkligheten : Åren innan han kommer till universitet tillverkar han ibland vapen och bomber med vänner. En av dem dör när en bomb detonerar.
I filmen : Han träffar brunetta bombnedslaget Jennifer Connelly.
Fast… : John träffar latinska Alicia från El Salvador.
I filmen : John är heterosexuell.
Fast… : Han är bisexuell egentligen.
I filmen : På den avslutande Nobel-utdelningen -94 tackar han Alicia. Utan hennes hjälp hade han aldrig klarat att hantera och leva med schizofrenin.
Fast… : Alicia tog ut skilsmässa under tidiga 60-talet.
Jag brukar svälja Hollywoodifierade historier lika ofta som nån annan. Men ibland är det svårt.
Ron ändrar för mycket. Kvar finns inte längre den komplexitet, inkonsekvens som gör människor mänskliga. Den som Nash verkar ha mer av än oss flesta. Det är en bra bit från Orsons porträtt av Charles Foster Kane.
Och varför får vi veta så ytterst lite om hans Nobel-belönade upptäckt?
Jag sväljer det som man ska, njuter av hantverket, blir tårögd på rätt ställe – men tankar ilar i bakhuvudet. You can´t handle the truth. De vill inte riktigt hålla tyst. Ignorance is bliss. När jag går ut från biografen är det med en konstig, kanske lite bitter, eftersmak.
Kommentarer