Fredagen den 13:e del 7

  • Svensk titel: Fredagen den 13:e del 7
  • Originaltitel: Friday the 13th part 7 - The new blood

Recension - Blu-ray/DVD

"Carrie vs Jason". Det är ett hyfsat sätt att förklara "Fredagen den 13:e del 7". Fast här finns ingen Sissy Spacek och tjejen med de övernaturliga förmågorna heter inte White i efternamn. Däremot heter hon Tina Shepard och lider av jobbiga barndomsminnen då hennes telekinesi blev hennes faders död. Mamman och den kavate Dr. Crews tar med den nu tonåriga Tina upp till fritidsbostaden där olyckan för många år sedan inträffat.

Sjön bredvid huset är samma sjö som Tommy Jarvis "dränkte" Jason Vorhees i då "Fredagen den 13:e del 6" slutade, och genom Tinas övernaturliga krafter återuppstår han. Nog är Jason också tacksam för att ett gäng dumma tonåringar belägrat det andra närliggande huset - här ska det dödas!

"Fredagen den 13:e del 7" är, förutom Tina, precis som de andra filmerna i serien. Här finns samma gamla mängd klyschor, till exempel att två tonåringar är försenade till festplatsen och blir därför tidiga offer; tjejen låter killen gå iväg efter att de haft sex ("I'll be right back...") och när han inte kommer tillbaks på ett tag bestämmer hon sig för att gå och leta. Du har sett det förut, säkert hundraelva gånger.

Hjälper Tina filmen då? Tja, till en viss del. Inte tillräckligt för att bryta upp det rutinmässiga slashermönstret kanske, men hon och hennes förmågor är ok.

Det finns i stort sett inget att anmärka på. Skådespelarna är antingen dåliga eller medelmåttiga. Manuset existerar knappast och regin är inget utöver genrens standard. Jason blir däremot lite för mycket clown/circus freak mot slutet då han dels blir förvirrad när Tinas hjärna flyttar på saker, och dels visar sig vara mer ful än hemsk under masken.

Betyget blir en mycket stark etta, högre kan det tyvärr inte bli för denna 7:e del i den oändliga skräckhistorien kring Camp Crystal Lake. Samtidigt har den ändå ett underhållningsvärde precis som många andra dåliga slasherfilmer: Det ÄR kul att emellanåt se en hjärndöd film där det finns rollfigurer som går ut i skogen och ropar lågt efter sin kompis, som med största sannolikhet är inne i huset. Och att samma person hellre gömmer sig ute i ett trångt skjul än att springa allt hon kan för att rädda sig hos sina vänner.

Jörgen Hansson

Kommentarer