Mothman

  • Svensk titel: Mothman
  • Originaltitel: Mothman prophecies, the
  • Release (Bio): 2002-06-07
  • Release (Blu-ray/DVD): 2002-12-31

Recension - Blu-ray/DVD

Ända sedan jag, för ett antal år sedan, såg 'Huset som Gud glömde' har
filmer som baseras på 'sanna' händelser alltid tilltalat mig lite extra. Kanske mest för att det alltid är kul att ifrågasätta precis hur sanna de egentligen är samt att det pyttelilla tvivlet som inte går att skaka av sig gör historien mer intressant.

Nya thrillern 'The Mothman Prophecies' är en sådan film. Enligt filmmakarna bygger historien på sanna händelser som utspelades i slutet av 60-talet i USA. Dessa händelser kan enklast förklaras som en slags uppenbarelser av en mystiskt bevingad figur kallad 'Mothman'. Enligt legenden så innebär dessa uppenbarelser att en katastrof är nära förestående och bland de mest kända kan Tjernobyl-katastrofen nämnas. Där vittnade ett antal personer om mystiska samtal, oförklarliga syner av 'en stor, mörk figur med röda ögon'...

I ’Mothman Prophecies’ spelas huvudrollen, journalisten John Klein, av grånande hjärtekrossaren Richard Gere. När Johns hustru avlider i sviterna av en bilolycka upptäcker John mystiska teckningar som hans hustru gjort precis före sin död. Teckningar av en mystisk, mörk figur med röda ögon... Några år senare, fortfarande oförmögen att inleda relationer med kvinnor, färdas John genom den mörka natten på väg till en intervju som ska göras tidigt morgonen därpå. Plötsligt, till synes utan förklaring, upptäcker John att han i själva verket har kommit till lilla staden Pleasant Point. Väl där börjar mystiska saker att ske och det tycks finnas något samband mellan hustruns teckningar och de mystiska syner som rapporteras av en del bybor. John blir mer och mer övertygad om att något inte står rätt till och tillsammans med stans kvinnliga polis (Laura Linney) försöker han lösa gåtan om Mothman.

Detta är alltså upplägget i ’Mothman Prophecies’. En del saker i den fortsatta händelseutvecklingen känns tämligen förutsägbara och ni har antagligen redan listat ut den mest uppenbara. Detta till trots så är själva jakten på gåtans lösning och vad dessa mystiska uppenbarelser är och vad de innebär inte helt enka att förutsäga – förrän ca 5 minut innan de inträffar. I stundtals småruggiga situationer intensifieras uppenbarelserna och innan det är dags för det något tråkiga slutet har jag faktiskt hoppat till både en och två gånger i biostolen. När samma metod används för att skrämma flera gånger blir det dock tröttsamt och många gånger är förväntan större än vad som faktiskt levereras.

Bäst med ’Mothman Prophecies’ är de tämligen innovativa visuella hjälpmedel som använts för att förhöja känslan av något övernaturligt – påminner förövrigt en del om förtexterna till regissören Pellingtons förra film ’Arlington Road’. Will Patton i rollen som motvillig mottagare av ’Mothman’s budskap är också sevärd. Inte lika bra med filmen är själva historien. Richard Gere sa, precis innan filmens premiär i USA, att det fanns en chans att filmen skulle bli en kalkonrulle. Han syftade då på svårigheterna med att faktiskt använda sig av uppenbarelser, varelser med röda ögon och oförklarliga hopp i tid och rum på ett trovärdigt sätt – ett konkret exempel på detta var när jag, i samband med en annan film, fick se en trailer på ’Mothman Prophecies’ varpå skratt utbröt – fast vid ’fel’ tillfällen. ’Mothman Prophecies’ är dock ingen kalkonrulle men den har vissa problem, bland annat med spänningen som kunde varit större. Ovan berörda repetitioner av skrämselknep och det föga överraskande slutet drar ner betyget ytterligare.

Pellingtons förra film, redan nämnda ’Arlington Road’, är bättre och har ni inte sett den så skynda till videobutiken. 'Mothman Prophecies' är ’ok’ underhållning som fort glöms bort...om den inte vore sann förstås...






Erik Norin

Kommentarer