Hot dog

  • Release (Bio): 2002-03-27

Recension - Blu-ray/DVD

Det ska sägas att innan filmen gick igång så var jag faktiskt rätt hoppfull över vad som komma skulle. Längtan efter en ny frisk fläkt i filmsverige har den senaste tiden växt sig stor hos mig. Tyvärr fick den längtan stå bi, i alla fall ett tag till.

Hot Dog (urbota dum nödtitel) handlar om Josefine (Johanna Sällström) som dragit från Stockholm till Malmö för att slippa alla trendiga människor. Hon är konstnär och hon dyker först upp i filmen när hon gör ett misslyckat självmordsförsök. Till hennes undsättning kommer hennes gudmor, tillika bästa vän, Emma (Marika Lagercrantz). Livet går vidare till hon träffar Elvis (Emmanuel Limal), en jazzmusiker som bor i Köpenhamn. Ljus musik uppstår och de blir snabt ett par. Men kärlek är en skog med fler snår än man ser.

Inledningsbilderna gjorde en lite glad då hemstaden Malmö och grannen Köpenhamn visades upp i flera flygbilder följt av ett välklippt självmordsförsök. Därefter försvinner det braiga tills slutet av andra akten (men det komer jag till längre ner). Folkhögskoleestetiken tar snabbt överhanden, manusmässigt, skrivarmässigt och skådespelarmässigt (jag vet vad jag talar om, frekventerar själv teaterlinjen på Fridhems FHSK) och följden är att det blir förbannat ointressant. Man får en känsla av att Keining inte lagt så mycket arbete på karaktärerna runt Josephine vilket resulterar i att många av Josefines handligar känns omotiverade som så mycket annat i Hot Dog. Särskilt alla färdsträckor mellan de två städerna som förvirrar mer än förtydligar.

Lyckligtvis blir det lite mer intressant i slutet av andra akten då Lars Bom (som synts i massa danska produktioner) dyker upp som kärleksintresse till Lagercrantz och när dessa två får samspela inser man hur orutinerade alla i den unga ensemblen är. Även om Sällström kan lysa till vid ett par tre tillfällen, men det är alldeles för lite för att hon ska kunna bära en film nästan på egen hand. Något filmskaparna möjligen märkt då de sista tjugo minuterna mest handlar om de äldre älskarna.

Hot Dog är knappast den "nya svenska filmen" utan mer ett typiskt debutantverk, även om de i denna genre inte brukar visas på bio. Till sist ett visdomsord, på vägen, till Keining (som uppenbarligen lagt mycket vikt vid miljön): Man kan inte förvänta sig att en massa exteriörbilder på Malmö och Köpenhamn ger en klar miljöbild. Satsa istället på att använda lokala skådisar som pratar med dialekt då det faktiskt finns människor i Malmö som talar skånska (tänka sig).

Andreas Olofsson

Kommentarer