Recension - Blu-ray/DVD

James Mangold är kanske mest känd för att ha regisserat toppfilmen ’Cop Land’. Även om hans senare filmer som ’Girl, Interrupted’ och trötta ’Kate & Leopold’ inte imponerat så var det ändå med viss tillförsikt jag såg framemot nya thrillern Identity. Trailern lovade också gott och med både Ray Liotta och John Cusack i stora roller och en handling belägen på ett isolerat motel med en mördare lös verkade detta vara en thriller med potential.

En våldsam storm leder till att tio individer av en slump träffas på ett isolerat motel där de alla söker skydd. Vägarna därifrån är avskurna och regnet smattrar obönhörligt mot rutorna. Det tar dock inte lång tid innan det står klart att allt inte står rätt till. En efter en av gästerna mördas enligt ett, i inledningen oklart, mönster och både motiv och mördare är höljda i dunkel. Så långt intressant, atmosfärsikt och mystiskt.

Tja, det är egentligen hela filmen i ett nötskal och ur det perspektivet är den faktiskt riktigt underhållande och stundtals väldigt spännande. Ett antal mystiska ledtrådar retar tittaren och frågetecknen hopar sig... OM du inte sett en enda film de senaste åren vill säga. Identity har nämligen i likhet med de på Tellusfilm nyligen recenserade filmerna ’Basic’, ’Deathwatch’, ’Frailty’ mfl, mfl förbannat svårt att koncentrera sig på att berätta en bra historia. Istället ligger fokus enbart på den berömda och i nuläget helt uttjatade twisten i slutet. Som vanligt är den mest osannolika lösningen den rätta och då detta nu för tiden är normen leder detta till en paradox (som jag diskuterat förut) där det helt otroliga blir sanningen. Men hela den effekt som detta medför är en förkunskap hos tittaren vilket leder till att en överraskning blir vad vi väntar på. Överraskningen i Identity har sin grund i psykologiska tankegångar om schizofreni men som antytts så räcker det inte och finalen blir en blek efterapning på ’De Misstänkta’ för att nämna ett överlägset exempel. Vägen fram till denna final är inte ospännande och framförallt firma Liotta/Cusack är bra.

Till sist. Ja, jag inser ironin att jag som recensent berättar för eventuella läsare att det finns en twist. Då bidrar jag ju till den ovannämnda förkunskapen. Jag tror dock inte att den ’trenden’ gått många förbi och om så är fallet – så kommer nog Identity att erbjuda bättre underhållning för dem som missat det än vad den gjorde för mig.

Betyget blir en 2:a.

Erik Norin