Recension - Blu-ray/DVD

Robert De Niro som är en av filmvärldens stora ikoner verkar jobba ihop sin pension då han vart med i flertalet filmer de senaste åren, tyvärr har dem inte hållit allt för högklass och frågan är om denne man börjar att tappa sin status? Inte talang men status, eller också kanske han behöver byta agent?

Inte helt olik sin förra film ”15 minutes” är ”Showtime” också en mediasatir men mer åt det komiska hållet. För regin står Tom Dey som gjorde ”Shanghai noon” och Tom fortsätter på omaka par- spåret för vid De Niros sida står Eddie Murphy och för bara fem år sedan var det ärligt talat ingen tänkbar tanke.


Mitch Preston (Robert De Niro) är en av Los Angeles poliskårs veteraner och hans kollegor låter han mest vara ifred då hans stubin inte är allt för lång. Han bryr sig inte särskilt mycket om det utan brinner för sitt yrke och är också en mycket duktig polis.
Trey Sellars (Eddie Murphy) däremot är lite för levnadsglad och energisk polis som alltid menar väl men resultatet visar gärna något annat. Han gör allt för att lyckas inom filmbranschen och hans stora dröm är att få spela i en polisserie.

Efter ett misslyckat narkotikatillslag som Mitch ledde så kommer han i tumult med den amerikanska median och hans skapar stora rubriker runt om i landet. TV-producenterna är inte sena att rida på hans intressestatus och han får därför en alldeles egen dokusåpa med ett kamerateam som följer han överallt. Detta strider Mitch visserligen allt han kan för att hindra men han blir mer eller mindre tvingad för att slippa en stor stämning mot hela poliskåren. Saken blir heller inte bättre av att han tvingas få den kändiskåte polisen Trey som partner…


Detta är ännu en i raden av omaka par- filmer och i sina bästa stunder är den mycket roande och pricksäker, de andra stunderna som är huvuddelen av filmen är alldeles för tröttsam och klichéerna bara haglar och resultatet blir inte så lyckat. Detta koncept har liksom gjort sitt och i ”Showtime” har vi redan sätt och hört allt vad som visas, den tillför absolut inget nytt utan upprepar egentligen bara gammalt material.

Visst höjer De Niro filmen med sin närvaro men faktum är att han inte alls är så märkvärdig längre, inte i sådana här roller som han valt på senare tid och absolut inte såhär ofta som vi sett honom. Murphy kör på precis som vanligt och lockar till något skratt då och då. De bästa sidorna av filmen sköljs snart bort och snabbt förvandlas den intressanta mediasatiren till kommersiellt och ointressant babbel.

Johan Lindström