Recension - Blu-ray/DVD
Regissören/skådespelaren/manusförfattaren John Stockwell tar sin rutin och gör en ”Tjejer kan” -film. Alla ingredienser som man förväntar sig finns med, nästan så mycket att man blir illamående. Men för att få ursäkta manuset så får tjejerna rida på stora vågor. Dem surfar, och det försöker dem göra tillsammans med killarna...Läge för konflikter.
Anne Marie (Bosworth) är en extremt skicklig surfarinna och redan som junior var hon mycket lovande. Men saker har hänt sedan hon var en liten oskyldig flicka. Hennes mor har lämnat henne och systern, så för att överleva så jobbar Anne Marie med sina två vänner på det närliggande hotellet.
Om bara en kort tid kommer hennes chans att få visa vilken duktig surfare hon är inför de stora namnen. Problemet är bara att hennes liv vid sidan av surfandet är just nu i kaos. Hon är sparkad från hotellet, hennes lillasyster trotsar henne i allt och hon har just träffat på kärleken som visar sig komplicera ihop det mesta.
Såhär antar jag att ett möte såg ut i planeringsstadiet: ”Okej, vi slänger in 3 heta skådespelerskor som absolut inte kan surfa (undantag för en av dem som tidigare är surfare) och låter datorer sköta jobbet för att göra det trovärdigt. För att få en lite bredare publik än bara surfare tar vi med en kärlekshistoria som vi vet kommer att gå hem samt en massa konflikter med gamla pojkvänner. Sen avslutar vi med en stor jublande final!”
Visst låter det lätt att göra film? Nu har nog dom lagt ner en massa arbete med den här filmen, men det som retar mig mest är hur dom underskattar publiken. Det är som om dem förutsätter att alla som tittar på film är totalt hjärndöda och inte alls kan tänka själva. Men visst surfande är säkerligen ingen lätt sport att utöva och scenerna ute bland alla vågor är snygga. Det är också dom scener som räddar hela filmen. Trots att huvudrollsinnehavarinnans ansikte har lagts på en annan mycket duktig surfare med hjälp av datorgrafik.
Snyggt? Ja. Förutsägbart? Ja. IQ befriat? Ja. Underhållande? Nja.
Kommentarer