Mr. Deeds

  • Svensk titel: Mr. Deeds
  • Originaltitel: Mr. Deeds
  • Speltid (min): 97
  • Release (Bio): 2002-09-27
  • Release (Blu-ray/DVD): 2003-03-19

Recension - Blu-ray/DVD

Adam Sandler är en skådespelare av samma slag som Meg Ryan. Dyker Sandler’s namn upp som huvudrollsinnehavare i en film, vet man i pricip vad som väntar en - en naiv och småkorkad grabb med ett hett temperament men med ett hjärta av guld, hamnar hux flux i en situation han är ovan vid och ses som ett lätt villebråd för alla som vill sätta käppar i hjulen för honom. Men med hjälp av sunt förnuft och uppbackad av såväl den annorlunda vännen samt kärleksintresset, blir slutet gott, allting gott. Se bara ”Billy Madison”, ”Happy Gilmore”, “The Wedding Singer”, “The Waterboy” och “Little Nicky” och inse likheterna. Så även denna gång.

I Mr. Deeds spelar Sandler Longfellow Deeds, en småstadsgrabb som äger en pizzeria, men drömmer om att en dag få ett av alla de gratulationskort han diktar på, ska bli publicerat. När han ärver 40,000,000,000 dollar av en ökänd morbror, åker han till New York, där medierna är väldigt nyfikne på vem denna arvinge är. Babe Bennett (Ryder), en tabloidreporter på ett tv-program, bestämmer sig för att låtsas vara en oskuldsfull småstadstjej för att kunna skriva ett scoop om Deeds. Men ledningen för företagen Deeds är huvudägare av, vill köpa ut honom och styra på egen hand och gör allt för att få deras vilja igenom.

Grundhistorien baseras löst på ”Mr. Deeds Goes to Town”, en Capra-klassiker från 1936, så skalet är detsamma, men fyllningen är som sagt identisk med Sandler’s tidigare samarbeten med manusförfattaren Tim Herlihy (dvs. alla filmer som nämndes tidigare). Efter sex tidigare filmer som haft i princip samma story och samma skämt, börjar nu känslan bli en aning fadd. Man har sett det förut. Och det har gjorts bättre.

Räddningen kommer i form av skådespelarna. Sandler är som regel bättre än sina filmer, så även här, Ryder är lika charmerande som vanligt och får en att, om inte glömma, så ignorera bristerna.
Men det starkaste kortet är John Turturro. Som Deed’s spanske fotfetischist till betjänt, lyckas Turturro locka fram skratt i alla scener han är med i. Hur klockren som helst och han lyckas göra sitt överspel så övertygande att Hank Azaria’s liknande karaktär i förra årets ”American Sweethearts” bleknar i jämförelse.

Filmen blir faktiskt värd att se tack vare Turturro, men kan gott vänta tills den släpps på videomarknaden eller visas på tv och se den en söndagseftermiddag.

Nikita Averin Kronlund

Kommentarer