Fear Dot Com

  • Svensk titel: Fear Dot Com
  • Originaltitel: FearDotCom
  • Release (Blu-ray/DVD): 2003-06-04

Recension - Blu-ray/DVD

Varför är det så svårt att göra bra skräckfilmer? På senare år så har det kommit några riktigt lyckade, filmer som ”Sjätte sinnet”, ”The Others” och även ”Mothman” var alla lyckade, fast på det psykologiska planet. Det var länge sedan jag såg något som i fysisk form fick mig att rysa till. ”Fear dot com” var verkligen inte en av dom. En rysare av regissören till ”The house on haunted hill” som försöker vara en blandning av ”Super 8” och ”Se7en”.

I New York är folket plågat, det föregår en rad otäcka mord och polisen Mike (Dorff) är mördaren på spåren men har aldrig lyckats komma honom nära. Efter ytterliggare mord så kopplas även hälsovårdsnämnden (McElhone) in för att undersöka om det är ett mystiskt virus som tar död på alla dessa människor. Lyckligtvis så är inte fallet så, men alla offer har en gemensam nämnare och det är att dem alla besökt en skräcksajt, och exakt 48 timmar senare är dem döda.


Visst skräckfilmer kan komma undan med att logiken inte alltid behöver infinna sig. Men det finns för gudskelov gränser. ”Fear dot com” har inte lyckats med mycket, förutom att regissören vid ett par tillfällen lyckats att bemästra en viss spänning och stämning. Men det är allt. Filmen är helt omotiverad filmad väldigt mörkt i många scener, som exempelvis när polisen befinner sig på bårhuset mitt i natten och undersöker ett lik, då är det knappt någon belysning alls. Varför? Är det inte lite olämpligt att skära i ett lik i mörker?

Den är rakt igenom dåligt skriven, allt från manus till dialogen. Dialogen är kantig och har inga som helst personliga referenser vilket gör att personerna lika gärna kan gå och dö direkt för man känner ändå inget för dem. Det finns ett nästan hemskt faktum, som är så mycket mer skrämmande än hela filmen och det är skådespelarnas insatser. Kom och hjälp mig! Jag mådde illa hela filmen och det är inte tack vare skräcken, det var på grund av filmens pinsamma inkompetens, men det är ju alltid något.

Johan Lindström

Kommentarer