Recension - Blu-ray/DVD

"Erin Brockovich" är den sanna historien om en ensamstående mamma med tre barn som kämpar för att överleva, och som slutligen når den amerikanska drömmen. Det godhjärtade amerikanska idealet går inte att ta misste på, och man undrar ju litet när det som sagt skall basera sig på en riktig historia. Men säg den "verklighetsbasering" i Hollywood som inte dramatiserats lite? Skönt att säga dock, så känns det inte som om man gått för långt i det.

Julia Roberts spelar huvudrollen som Brockovich, som av en slump får (tvingar till sig) ett jobb på en liten anspråkslös advokatfirma. Från något om endast verkade vara ett enkelt fastighetsmål växer snart Amerikas till dags dato största skadeståndsmål upp. Det visar sig nämligen att ett energiföretag har brutit mot alla tänkbara säkerhetsföreskrifter, som i sin tur lett till att de kringboende fått allt från cancer till Hodgekins-sjukdomen.
Den totalt outbildade Erin tar då på sig att luska vidare, och drar sig inte för att spela på sina kvinnliga gåvor för att få tag på den informationen som behövs - och inte heller Roberts uppenbarligen. Mitt i detta måste hon balansera sina barn och den nya pojkvännen, som verkligen ser ut att vara för bra för att vara sann.

Något som jag gillar med filmens manus, är att istället för att koncentrera sig på rättegångsscener och göra det till ett rättsfilm, något som mycket väl kunde ha hänt, ger man dessa scener väldigt lite utrymme och istället fokuserar man sig på historien bakom. Steven Soderberghs regi är en uppfriskande fläkt i den ökande "deluxe-känslan" som flödar från Hollywood. Fotot förmedlar verkligen fattighetskänslan och det samhällsliga mindervärdeskomplexet som de utsatta verkligen representerar. "Erin Brockovich" påminner en verkligen om att vi alla är människor.

Man kan tänka sig att Demi Moore är ganska så avundsjuk på Roberts, som nu innehar den Drottning av Hollywood-tronen som Moore hade för inte så länge sedan. Frågan är bara hur länge det håller. Just nu råder det någon slags Roberts-feber i USA, och förr eller senare måste bubblan spricka. För inte kan hon fortsätta spela samma slags roll med en aning olika variationer hela tiden? "Erin Brockovich" är väl inte världens sämsta ensam-mot-stormaktsfilm, men heller inte den tårdrypande historien som man anar Soderbergh ville förmedla. Roberts däremot, gör det hon är bäst på. Kommer med snärtiga kommentarer, visar upp sina vackra ben och övriga (vackra) kroppsdelar och ler världens största leende. För det är det hon gör. Men en bättre roll än senaste "Notting Hill" är det inte.

Csaba Perlenberg

Andra recensioner