Recension - Blu-ray/DVD

Victor Taransky (Pacino) har grava problem. Hans tre senaste filmer har floppat och under inspelningen av den senaste, rusar hans huvudrollsinnehaverska från studion på grund av att hennes trailer är några centimeter lägre än den intillstående. Ingen i Hollywood vågar riskera sitt rykte på ett samarbete med honom. Just när allt ser beckmörkt ut, råkar Taransky finna lösningen.

Nio månader senare, är filmen färdigställd och divan Nicola Anders (Ryder) har blivit ersatt med en ny skådespelerska. Hon heter Simone. Hon är skygg. Hon är vacker. Hon är fängslande. Hon har allt alla legendariska skådespelerskor haft om man skulle slå ihop dem. Och tar hela världen med storm. Det finns bara ett problem – hon existerar inte på riktigt.

Simone heter egentligen "SIMulation ONE" och är skapad i ett datorprogram. När "hennes" karriär tar fart, måste Taransky göra allt han kan för att behålla sin hemlighet. Och det visar sig vara svårare än väntat.

I en tid då vissa karaktärer i filmer skapas i datorer och man kan göra datoranimerade filmer som ser hysteriskt realistiska ut ("Final Fantasy: The Sprits Within" är bara ett exempel), så har vissa börjat fråga sig när skådespelarna blir utbytbara.
Andrew Niccol har redan ifrågasatt verklighet/illusion i sin regi-/manusdebut "Gattaca och i sitt manus till "Truman Show", så att just han väljer att fördjupa sig i vad som skulle ske om det hände, är föga överraskande. Och återigen bjuds vi på en intelligent och intressant tankelek.

Jag kan inte komma på ett bättre sätt att inleda bioåret i Sverige med, än att släppa en film som innehåller ingredienser som Pacino, Keener och Ryder, smart känga mot Hollywood och dess publik och fantastisk form.

Hade filmen släppts tre dagar tidigare, så hade den garanterat listats av mig i krönikan angående "snyggast för året". Edward Lachmann (foto) bekräftar Niccols vikt på ytan. Pacino är dessutom lika suverän som vanligt, men det största utropstecknet är Winona Ryder.
Ja, jag tycker att hon är en av de bästa skådespelerskorna som dykt upp de senaste 20 åren, så det är ganska givet att jag skulle påpeka hennes medverkan, trots att den bara är ca 5 av 120 minuter. Men bara i hennes audition-scen, visar hon vilken pärla hon är. Läskigt trovärdig.

I och för sig, så fick jag ut så otroligt mycket av filmen, genom faktumet att jag redan var på förhandssurret och upplevde hela PR-kampanjen, då hypen om Simone var lika hysch-hysch som det är runt Simone i filmen. Filmbolaget var tydligt med att påpeka att Simone var skapad med datorhjälp. Och hemsidan och trailerna hjälpte till med att spä på intresset.

Kort och gott är "S1m0ne" en sån film som man har roligast åt och får mest utav om man har någorlunda koll på hur Hollywood fungerar. Men de som bara ser film som ren underhållning, lär underhållas av att få en inblick bakom kulisserna. Och dessutom inse att de har större påverkan på illusionen, än de kanske tror.

Nikita Averin Kronlund