Recension - Blu-ray/DVD

Om man vågar kalla sig för filmkritiker så ska det nästan ingå att det finns vissa skådespelare som man ska såga utan att ens ge denne en chans. Adam Sandler är en sådan. Närmast ett hatobjekt bland kritikerkåren men omåttligt älskad av den amerikanska publiken. Sandler har säkert många fans även i Sverige, men hans popularitet i USA är något vi kanske inte riktigt förstår.

Sandlers karriär började långt innan "Happy Gilmore" och "The Wedding Singer", två filmer som gjorde att han fick sitt genombrott på filmduken och blev känd även utanför USA. Års erfarenhet av manusskrivande, produktion och medverkan i Saturday Night Live, har bidagit till att Sandler numera är ett säkert kort för filmmakare. Filmerna med Sandler är succé vare sig kritker tycker om det eller inte.

Min personliga åsikt är dock att Sandler är allt utom en karraktärsskådis, vilket i och för sig inte gör något då han inte tar speciellt komplicerade roller. Det han gör brukar vara bra, hur tråkiga rollerna än är. Hans insats i "Anger Management" är inget undantag. Han gör sitt jobb, levererar sina halventusiastiska repliker på rätt ställe och växlar mellan att se osäker och misslycka ut och att vara arg och irriterad. Det funkar.

Frågetecknet vilar snarare över Jack Nicholson som allt mer bekräftar för publiken att han håller på att ta slut. Tragiskt och synd, då jag hyser ett varmt hjärta till denne man. Men den dalande banan är ett faktum och det är förmodligen inte Nicholson som är det huvudsakliga dragnamnet i den här komedin utan snarare Sandler. Nicholsons insats kan kortfattat beskrivas som en upprepning av "As good as it gets", minus hans geniala tolkning av ett rubbat psyke. Kvar finns det orakade ansiktet och okammade hår.

"Anger management" har en hel del ljusa stunder och första halva av filmen är faktiskt riktigt bra. Man driver hejdlöst med den amerikanska säkerhetsparanoian efter den 11 september och man skickar flera stora feta känger i nyllet på rättsväsendet. Men det som började bra slutar som det brukar i sånna här filmer. Synd.

Jesper Isaksson