Aviator, The

  • Svensk titel: Aviator, The
  • Originaltitel: Aviator, The
  • Speltid (min): 170
  • Release (Bio): 2005-01-21
  • Release (Blu-ray/DVD): 2005-07-13

Recension - Blu-ray/DVD

Min första kontakt med Martin Scorsese var för många år sedan. Det var dåvarande kanal 1 som visade King of Comedy. En tragisk och mörk komedi där Robert De Niro spelar Rupert Pupkin, en, om något, misslyckad komiker. En film som var ett mycket vågat kort och som väckte avsky hos rätt så många när det begav sig. Paret Scorsese och De Niro gjorde denna film ett par år efter Tjuren från Bronx, och jag kan inte föreställa mig en mer annorlunda avvikelse än King of Comedy.
Hursomhelst så blev jag trollbunden av den filmen, av dess kärleksfulla bildspråk och en enormt fin insats av De Niro, som på den tiden bara representerade kvalitetsfilm i mängder.

Detta gjorde att den filmen blev en slags milstolpe för mig. Och jag introducerades inte bara till de två ovanstående filmerna utan även till mästerverk som: Alice bor inte här längre, Mean Streets, Kristi sista frestelse och självklart Taxi Driver. Och sedan dess var jag så fast som man bara kunde bli i en regissör. En regissör som aldrig har tappat greppet om vare sig sin publik som sina historier.
Maffiabröder och Casino kan vara de snabbaste filmtimmarna jag har beskådat. Casino är 3 timmar och är en av de få filmerna som känns som knappt en timme. Absurt bra berättade historier.
Hans återförening med Paul Schrader (Tjuren från Bronx och Taxi Driver) resulterade i en av 1999 års bästa filmer (Bringing out the Dead) och 2003 ägde han biograferna med Gangs of New York.
Dock vidhåller jag att hans bästa film sedan det explosiva 70-talet är Oskuldens tid, från 1993.

12 år efter den omtumlande filmen så presenterar han är en episk berättelse om affärsvärldens kanske största hemlighetsmaskin; Howard Hughes.
Ingen visste vad det var som drev honom, få lärde ens känna honom en bit in på livet.
Skrönorna är många och sanningen är mer eller mindre fortfarande ett frågetecken.

Just därför koncentrerar Scorsese sig på hans ”guldår”, ett mycket klokt val, istället för att försöka spekulera i en fråga som ändå inte går att besvara.
Historian tar sin början 1927, ett par år innan börskraschen (som dock inte påverkar Howard det minsta), under inspelningarna av hans storfilm Hells Angels.
Historien spinner en tidsperiod på lite mer än 20 år och berättar bildligt och tempofyllt om Howards bisarra liv, som kvinnokarl, som hårdnackad affärsman och som en man med många problem och ticks.
Dessutom var han sjukt tillbakadragen. Ställde väldigt sällan upp i intervjuer och varje gång media bevakande hans jippon så försvann han snabbt ifrån platsen.

Filmens styrka ligger i dess utseende. Den är otroligt vacker att se på och Leonardo DiCaprio är en stark drivkraft. Han låter oss ta del av en mycket komplex person på ett väldigt individuellt sätt i ett starkt personporträtt. Han är alltid en engagerande skådespelare, men här är han helt briljant. Det blir hans bästa roll sedan ’This boy’s life’ eller ’Gilbert Grape’.
Han visar upp en ganska ärlig sida av Howard Hughes. En sida som väldigt få kände till och där tar kanske Scorsese lite för mycket vatten över huvudet. Den tenderar att bli lite för personlig.
Men hans spekulationer i öppningsscenen leder till en framtida debatt, helt klart.

En annan detalj jag skulle vilja ta upp är regiarbetet. Borta är det vi är vana vid av Martin Scorsese; den starka framåtandan skapad av starka och bildrika karaktärer. Den klassiska Scorsesedramaturgin återfinns inte här, när jag lämnade visningen så kände jag mig som att jag hade beskådat ett verk av Spielberg. Faktiskt.
Den bara kändes så. Spielbergs estetik är ganska ärlig och i många fall väldigt fin. Men inte alltid så närvarande i filmer som denna, t.ex.
Det kan vara en avlösande faktor till att Martin blev nominerad till en Oscar, men inte fick gå hem med någon.

Men The Aviator är en otroligt bra film, på alla plan. Och Cate Blanchett ÄR Katherine Hepburn. Utan tvekan.

Men som sagt är filmen definitivt mer Spielberg än Scorsese.

Second opinion: Johan Karlsson

Det här Scorsese/Leo-samarbetet är betydligt bättre än halvdana Gangs of New York. I mångt och mycket är det Leos film. Han gestaltar regissören/piloten/affärsmannen Howard Hughes med stor trovärdighet, från kärlekens höjder till galenskapens lågvattenmärken, i en fängslande dramafilm som inte tråkar ut en i första taget. I och med att karaktären går sin egen väg så får det ofta komiska effekter, exempelvis scenen när Hughes möter censuren för att argumentera för att visa bröst på vita duken. Upplägget med en ambitiös och egen finansman, liksom förbindelsen med barndomen, för tankarna till klassikern Citizen Kane. Allt som allt en annorlunda och inte helt förutsägbar berättelse som får en att vilja veta mer om Hughes liv.

Johans betyg - 4/5

Gustaf Molin

Kommentarer