Recension - Blu-ray/DVD

Edward Burns har en stort fan i lilla mig. Hans debutfilm (Bröderna McMullen) från 1995 är en helt underbar komedipärla som jag anser att alla som får chansen bör spana in.
Han har även gjort en av 90-talets bästa romantiska komedier (Hon är min), den lågmälda och bitvis lysande dramafilmen "No looking back" (där Jon Bon Jovi faktiskt visar upp ageringspotential) och den imponerande "Sidewalks of New York".

Hans senaste film; Ash Wednesday (eller Hell´s Kitchen, som den nu heter i Sverige), handlar om de två bröderna Francis och Sean.

Året är 1980. Platsen en bar i de beryktade irländska kvarteren Hell’s Kitchen på Manhattan i New York. Den unge Sean Sullivan (Elijah Wood) råkar höra hur tre medlemmar ur Moran-familjen planerar att döda Seans äldre bror Francis (Edward Burns). Sean drar fram en pistol och skjuter ihjäl de tre gangstrarna. Kort därefter hittas Seans ena arm, endast identifierad av hans armbandsur, i East River. Mordet på hans bror får Francis att dra sig undan den kriminella banan. Han tar sig an Seans änka och deras lille son, och blir innehavare av en pittoresk bar i kvarteret. Men exakt på treårsdagen av Seans antagna död – på den katolska högtidsdagen Ash Wednesday – dyker han plötsligt upp. Det blir av naturliga orsaker inte enbart ett lyckligt återseende.

Burns levererar här ett lugnt och personligt drama som inte sällan blickar åt Scorsese eller varför inte Cassavetes när vi ändå är igång?
Han gör själv den gamla vanliga slackerrollen som, iallafall jag, gillar så mycket, med sin rolltolkning av den äldre brodern.
Wood imponerar dock inte lika väl.
Han ser knappast ut att ha jobbat på en ranch i tre år.
Dessutom så knyts den inte riktigt ihop på det sättet man kanske vill, vilket kan vara lite tråkigt till en början.

Men Burns levererar återigen.
Hells Kitchen är ett rätt säkert kort om du/ni vill se en film utan specialeffekter eller pyroteknik.

Gustaf Molin