Ken Park

  • Svensk titel: Ken Park
  • Originaltitel: Ken Park
  • Release (Bio): 2003-07-04
  • Release (Blu-ray/DVD): 2003-12-10

Recension - Blu-ray/DVD

Minns ni Marlena Ivarssons lilla försiktiga sexfrågehörna på söndagmornarna för en massa år sedan? Hon satt där på sina myskuddar och berättade återhållsamt om sex och relationer. Men aldrig att hon gick in något djupare och höll sig strikt borta från att säga vulgära ord. Redan då fanns det en ganska stor grupp som inte förstod sig på varken henne eller kanalen som producerade programmet. Idag måste nog Marlena Ivarsson ses som en pinonjär i uppgiften att ta bort tabustämpeln och göra sexualitet till var det faktiskt är; något lika vanligt och normalt som att vakna på morgonen. Idag är det inget konstigt alls med att höra Olle i Kanal 5 prata om allt som har med sex att göra, ingen media drar sig för att skriva ordet knulla och mitt på blanka dagen förs det diskussioner i P3 om sex.

Och i filmvärlden har vi ännu inte kommit så långt. Folk höjer sina röster vid varje försök att tänja gränserna och ropar "porr" så fort man får se ett kön i närbild. I vanlig spelfilm är det mannens sexualitet som har exploaterats mest. Under ett och samma år fick filmpubliken se minst två stycken masturberande män som lade satsen, antingen på tapeten ("Happiness") eller på örat ("Den där Mary") och visst, folk ryggar tillbaka i sina stolar och förfäras för en kort stund. Men sen kommer det ett förlösande skratt och det hela blir tämligen humoristiskt. Men i ingen av dessa filmer från 1998 tar man det visuella så långt som man gör i "Ken Park". Och därmed tänker jag inte nämna mer om detta, för ser man "Ken Park" med ett seriöst öga kan man absolut inte haka upp sig på de vågade scenerna. Gör man det så har man missat hela filmen och kan lika gärna sluta att titta så fort man känner obehag.

"Ken Park" har andra likheter med "Happiness". Båda filmerna tar upp det som amerikanska filmer har svårt att berätta på ett bra sätt utan att runda av filmerna med ett lyckligt amerikanskt slut. Allt är kolsvart och djupt tragiskt och det finns inte en tillstymmelse till humor. "Ken Park" är dock bra mycket mer allvarligare än "Happiness" som inte vågar ta steget fullt ut, utan kan inte hålla sig att ytterst lätt banalisera det tragiska.

En etabliserad svensk filmkritiker ifrågasatta huruvida man kan se filmen med ett svenskt öga eller om man måste se den utifrån ett amerikanskt perspektiv. Han trodde det. Jag försöker att inte blunda lika mycket för sanningen utan vill hellre påstå att ungdomar är lika var du än kommer i världen. Och de sociala problmen är de samma i USA som här i Sverige. Det finns barn och ungdomar i vårat land som far illa i sina hem, som lever med drogmissbrukare och som utnyttjas sexuellt av sina föräldrar. Det svenska samhället är i mycket ett miniatyrsamhälle av det amerikanska. Alla samhällen, världen över, likanr varandra under ytan. Och ja, ungdomar i den åldern har sex med varandra.

"Ken Park" är ett viktigt bidrag till filmutvecklingen, alla filmer som vågar ta steget längre, likaså. Filmen är som ett snabbt inlägg, en snabb bild, för att få dig att se hur världen kan upplevas av de som inte har det lika bra som du.

Jesper Isaksson

Kommentarer