Recension - Blu-ray/DVD

Remember, Chiyo, geisha are not courtesans. And we are not wives. We sell our skills, not our bodies. We create another secret world, a place only of beauty. The very word "geisha" means artist and to be a geisha is to be judged as a moving work of art.

Dansterapeuten Rob Marshall vandrar österut för att bemöta en annan värld och tillsammans med Arthur Goldens tegelsten så ska 2 timmar och 20 minuters japansk modern historia visas på duken

Då ska vi se.
Filmen handlar om Geishor, de japanska lyxflickorna som rika män gärna har med i sitt stoltsamma umgänge.
En Geisha är väl nästan det mest japanska man kan tänka sig, och i titelrollen som Chiyo (senare i filmen omdöpt till Sayuri) ser vi Zhang Ziyi, men vänta är inte hon född i Kina?
Jovisst. Och det är ju Gong Li med. Och Michelle Yeoh är ju från Malaysia.
Dock är stabile Ken Watanabe en tvättäkta japan.
Det kan te sig lite lustigt att av filmens tre leading ladys så är ingen född eller verksam i Japan. Speciellt då filmen handlar om Geishor.
Och så pratar de engelska.
Och blir regisserade av en man från Wisconsin.
Och filmens producent är Steven Spielberg.
Jag kan bara se hur besserwissrarna vrider sig på sina stolar och påpekar hur fel det är.
Att filmen är baserad på klassisk snedvriden västvärldslig syn på en av östens många guldgruvor.

Men dessa påpekare är inget annat än torrbollar. En Geishas memoarer är inget annat än en mycket gedigen film.
Glöm inte att många av de gamla mästerverken från förr oftast hade engelskspråkiga dialoger, även när det kom till personer med icke engelskspråkig bakgrund. Men visst kan man tycka att japanska hade varit att föredra. Men då hade vi ju inte fått sett fröken Zhang leverera sitt mycket fina skådespel.
Det känns skönt att få se henne leverera desto mer nu än vad hon fått göra i Zhang Yimous filmer.
Inget illa om dem, men nu har hon fått något rejält att jobba med.
Och Gong Li är en fröjd att se som Hatsumomo. Någon mer jävlig karaktär får man leta efter. Hon är en fullfjädrad Bitch, fast med anledning. Hennes karaktär är allt annat än endimensionell. Hennes hat, förakt och avundsjuka för Sayuri är ju rätt självklar. En liten tjej som kommer från ingenstans ska ju inte kunna ta över tronen som hon kämpat för så hårt.

Men skam den som ger sig.
Världen är inte rättvis. Men det mesta kommer till av en anledning.
Som liten flicka så träffar hon Chairman, som direkt ser något säreget hos den lilla Sayuri. Hennes ögon är fyllda av vatten och djup. Dessa ögon ska komma att påverka honom i år framöver.
Denna man gestaltas av den underbara Ken Watanabe. Han lyser upp varenda scen han medverkar i. Och liksom i mastodontfilmen ’Den sista samurajen’ (som var bitvis lysande och bitvis en fröjd för ögat) så spelar han en karaktär som är totalt rogivande och helt medveten om sin omvärld.
Han kommer här att spela en stor roll för hur Sayuris liv ska komma att se ut.
Och hon får även stor hjälp av Mameha, som spelas av Michelle Yeoh. En kvinna som blir hennes ledstjärna.

Dessa memoarer är ingenting som sätter sig för livet, men detta är en film som är bitvis en riktigt bra sådan.
Rob Marshall, som regisserade 2002 års bästa film ’Chicago’, leverar ett gediget hantverk som under sina bästa stunder är galet vacker och som i sina sämre stunder möjligtvis känns överdimensionerade. Men för att vara en väst möter öst film så finns det inte en enda ’Ola metar’ scen, vilket är en lättnad.
Och med fotografen Dion Beebe (Holy Smoke, Collateral, Chicago), den mkt kompetenta klipparen Pietro Scalia och legenden John Williams som kompositör så får vi en lättsam och varm inblick i tung japansk nutidshistoria.
Inte fy skam.

Gustaf Molin