Eyes Wide Shut

  • Svensk titel: Eyes Wide Shut
  • Originaltitel: Eyes Wide Shut
  • Speltid (min): 153
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-09-19

Recension - Blu-ray/DVD

Bill och Alice Harford lever tillsammans i ett lyckligt äktenskap, men när Alice en kväll avslöjar en sexfantasi hon hade för ett par år sen blir Bill knäckt. Han försvinner samma kväll ut på New Yorks gator där han träffar en gammal skolkompis. Av en slump råkar han höra om ett jobb som kompisen ska på under kvällen, men han vägrar avslöja nåt för Bill som då bara blir mer intresserad. För att dränka tankarna om sin fru lyckas han dock övertala kompisen att få komma med. Men det han ser kommer han aldrig att glömma och som obehörig vid detta ställe svävar hans liv i fara.

Innan jag ens hade sett Eyes Wide Shut skulle jag ha rekommenderat den till alla. Om det hade varit Sidney Lumets sista film hade nog inte så många lagt märke till den och jag hade knappast rekommenderat den till nån, men det här är trots allt Stanley Kubricks sista. Han avled bara några dagar efter inspelningen. Flera bra filmer har han gjort och Eyes Wide Shut är utan tvekan värdig Kubrick.

Början är en ganska snäll historia. Den är inte lättsam eller snäll på det sättet, men man är ganska avslappnad. Man följer historien bokstavligen skulle man kunna säga, även om man sitter still. Efter ett tag når filmen sin gräns och man inser att den snälla historien bara var ett lockbete. Man blir plötsligt instängd och filmen förvandlats till en mindre behaglig varelse som följer efter en själv och man känner lusten att springa därifrån, men någonting håller en kvar. Det är vid den här punkten som det roliga börjar.

Kubrick var helt enkelt fenomenal att göra den läskigaste av all skräck bra. Den psykologiska. Den som kryper in under skinnet och bosätter sig där under hela filmen. Han får plötsligt minsta lilla sak bli skrämmande. I slutet var jag så pass inne i filmen att jag tyckte att det nästan var obehagligt att paret hade lila lakan i sängen. Jag vet, det låter sjukt att bli skrämd av nåt så enkelt som lakan i en film, men kolla bara på 2001. Där skrämmer Kubrick vettet ur en med en dator. Det är inte det där typiska skräckstuket som är det enda som de moderna skräckfilmerna bygger på. Inga överaskningsscener eller nåt i den stilen. Istället känner man bara den här sjuka skräcken sitta och skaka på en i stolen bredvid.

För att få den här effekten och en intressant film krävs mycket tid och Eyes Wide Shut tog tid att spela in. Närmare bestämt uppåt 400 dagar och är den längsta inspelningen i filmhistorien. Kubrick är vida känd för sin perfektionism och det är något jag respekterar med tanke på att han har en avsikt åt allt han gjorde. Att han inte gjorde en massa omtagningar bara för att gardera sig utan för att han ville prova olika saker tills han blev nöjd.

Den enda bristen i filmen är slutet. Jag saknar slutklämmen. Det är förstås nåt som är svårt att hitta i nån av Kubricks filmer, men han har alltid nån liten idé i slutet av varje film. Nåt som får en att sitta bedövad av filmen även efter dess slut. Men här trappas intrigen ner fort och sen kommer slutrepliken och eftertexten ännu fortare. Jag blev lite paff under det snabba avslutet, men det är inget som ska hindra dig att se filmen även om den inte får riktig mästarklasstämpel på sig. Tyvärr.

Skådespeleriet är dock bra från alla håll och jag är glad över att Sidney Pollack fick överta Harvey Keitels plats. Keitel är en jäkligt bra skådis, men han skulle bli fel i Pollacks roll. Pollack och Cruise gör sina scener tillsammans väldigt bra. Jag fick intrycket av att de har känt varandra länge och de skulle nog göra sig bra i någon farbror-brorson relation i nån film med det temat. Nicole Kidman får för en gångs skull visa att hon är en bra, seriös skådespelerska. Hon var bra i Till varje pris men ännu bättre här.

Det är inte bara för att det här är Kubricks sista film som du ska se den. Det är en riktigt skrämmande film och jag är glad att det blev en så bra avslutning på hans karriär. Kubrick är nämligen Gud, eller var det tvärtom?

Viktor Sellgren

Kommentarer