Grudge 2, The (USA)

  • Svensk titel: Grudge 2, The (USA)
  • Originaltitel: The Grudge 2
  • Speltid (min): 98
  • Release (Bio): 2006-11-30
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-03-15
  • Tagline: What Was Once Trapped, Will Now Be Unleashed

Recension - Blu-ray/DVD

Jag var riktigt hooked på den asiatiska skräckfilmsvågen. Så fort jag fick syn på flickor med tovigt svart hår sträckte jag mig mot plånboken. Men till slut blev marknad övermätt och jag tog avstånd. Jag tröttnade. Det borde Takashi Shimizu också ha gjort. Detta har hänt:

För åtta år sedan regisserade japanska regissören Takashi Shimizu tv-filmen “Ju-On”.
Filmen blev stor och följdes upp med “Ju-On 2”.
Han gjorde en mer påkostad bioversion av seriens första film, som i resten av världen blev känd som “The Grudge”.
Filmen blev stor och följdes upp med “The Grudge 2”.
Amerikanarna fick upp ögonen, och lät Shimizu göra en västerländsk variant, även den kallad “The Grudge”.
Filmen blev stor och följdes upp med en ny “The Grudge 2”, ute på DVD, i en butik nära dig…

Huset spökar fortfarande, men förbannelsen har nått utanför dörrarna. Parallellt berättas två historier, en som utspelar sig i Japan och kretsar kring lillasystern till Sarah Michelle Gellars karaktär, föregångarens huvudperson. Vi får även följa ett drabbat hus i USA, men denna gång får vi nöjet att följa förbannelsen ända från startsträckan…

Skrämselmomenten bärs fortfarande upp av den lilla kattjamande pojken och dennes mor. Det stora problemet, som vid sjätte filmen blir oerhört påtagligt, är att skräckduon inte funkar längre. De har tappat stinget. Många av de läskigare scenerna i “The Grudge 2” tar plats i ljusa rum, och så fort det nalkas spänning så kommer jag på att det redan gjorts i Shimizus tidigare filmer, och då med betydligt vassare resultat.

Skådespelarna pendlar från att vara okej till att befinna sig under studentfilmsnivå. Tyvärr tror jag att det är kulturella skillnaden som brutit igenom. Det är bara att inse, amerikansk och asiatisk film ligger väldigt långt ifrån varandra, och i de flesta fall bör det förbli så. Regissörerna klarar sig bättre på egen hand, i sin egen pool, för varje simtag i andras vatten leder till magkramp. Det känns varken som en amerikansk eller japansk produktion, utan en slags korkad och själlös hybrid.

Ett lyckat koncept finner sin plats på kalkongården. Shimizu borde släppa kattpojken och sälja huset innan han själv råkar ut för en förbannelse.

Sebastian Lindvall

Kommentarer