Seed of Chucky

  • Svensk titel: Seed of Chucky
  • Originaltitel: Seed of Chucky
  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2005-06-29
  • Tagline: Deliver us some evil.

Recension - Blu-ray/DVD

Man får försöka ta konceptet för vad det är: fula dockor kommer till liv och mördar folk och fä. Med den utgångspunkten så måste jag säga att Seed of Chucky är en sevärd slasher, trots den ansträngda intrigen. De hade gärna fått slopa inseminationsmomentet. Bristen på en tydlig hjältefigur är också ett minus, även om det är ett medvetet val.

Som tur är tar inte filmmakarna sig själva på särskilt stort allvar. Vad jag förstår så är Seed of Chucky mer skräckkomisk än tidigare delar. Filmen refererar till andra filmer i genren och även till sig själv. Huvudrollsinnehaverskan med den speciella rösten, Jennifer Tilly, visar en hel container med självdistans genom att driva med nidbilden av sig själv som lösaktig b-skådis. Tilly spelar dels sig själv och dels Chuckys blonda dockfru Tiffany.

En sjuk film med groteska mord måste ändock ha någon sorts handling. Den vrickade storyn går ut på att Chucky och Tiffanys icke-mordiske son Glen ser sina föräldrar på tv, åker till Hollywood, väcker dem till liv med en magisk medaljong och blir utsatt för tvivelaktig barnuppfostran. (Visst låter det fattigt nu när man klär det i ord.) Glen, eller Glenda, är dessutom osäker i sin sexuella identitet. Hans/hennes föräldrar vill skaffa sig människokroppar och har snart valt ut två lämpliga offer.

Ett roligt uppslag är när mördardockorna Chucky och Tiffany erkänner att de har ett beroende. Tiffany ringer en hjälplinje. De måste ju bli goda förebilder för sin nyupptäckta son. Mördandet måste få ett slut. Men Rom byggdes inte på en dag…

Den provokativa independentregissören John Waters syns i en biroll. Det borde väl ge en fingervisning om vilken sorts rulle Seed of Chucky är. Extramaterialet är mer än tillräckligt och omfattar dokumentärer, kommentatorspår och Jennifer Tillys dagbok. Seed of Chucky är den första Chucky-filmen som jag har sett, men inte nödvändigtvis den sista.

Johan Karlsson

Kommentarer