Recension - Blu-ray/DVD

Daredevils kärleksintresse Elektra får en stund i rampljuset. Jag älskar Jennifer Garner i den fenomenala tv-serien Alias och har inget emot den rätt schyssta Daredevil-filmen. Här ikläder sig Garner Elektras röda dräkt och viftar skickligt med två vassa tandpetare i metall. Förbaskat synd att storyn är tunnare än en pannkaka.

Elektra har återuppväckts från de döda. Numera försörjer hon sig som fruktad lönnmördare. Barndomen spökar. Låter det som goda förutsättningar för en mörk berättelse? Absolut. Men så pass angenämt blir det aldrig. Den låga åldersgränsen (PG 13 i USA) sätter käppar i hjulet. När någon skurk dör så förvandlas han till ett grönt dammoln. The Hand (ett samfund elaka ninjor), Typhoid Mary (en kvinna med dödlig kyss) och deras ledare (en svärdfäktande asiat) utgör hotet. Och en kille vars djurtatueringar kommer till liv, icke att förglömma. Filmen försöker vara barntillåtet mörk och ibland smårolig, vilket förstås är dömt att misslyckas. Actionsekvenserna är väl okej, men rätt löjliga. Musiken är anonym. Det är för sent när Evanescence bidrar med en låt först i eftertexterna.

Elektra får i uppdrag att mörda en far och dotter, som hon snart känner sig skyldig att skydda. Hon ser likheter mellan sig själv och den unga flickan. Båda saknar en mamma etc. Jag stör mig på att psykopaten Bullseye inte ens nämns. Borde inte Elektra vara förbannad på honom för att han tog livet av hennes farsgubbe (se Daredevil)?

Extramaterialet är tragiskt nog bättre än själva filmen. Då menar jag inte den meningslösa bortklippta scenen med Ben Affleck, eller bakom kulisserna-inslaget där Garner lovprisar filmen, utan den intressanta dokumentären som belyser seriefiguren Elektra. Intervjuer med serieskapare såsom Frank Miller (Elektras skapare) och Brian Michael Bendis (Ultimate Spider-Man) gör mig nyfiken på den mörkare serieversionen av figuren. Bendis berättar om när han var ny författare hos Marvel Comics och skulle ta sig an Elektra. Först vägrade han av respekt för Frank Millers stordåd med karaktären. Sedan kom han på en story och tackade ja. I efterhand erkänner han att han slängde in onödigt många Marvel-karaktärer i storyn, bara för att han kunde, som ett ivrigt barn med en hel låda med nya leksaker.

Varför ska det vara så svårt att få till en lyckad superhjältefilm med en kvinnlig huvudkaraktär? Elektra är snäppet bättre än katastrofen Catwoman, men det är inte direkt en komplimang. Man förstår varför Elektra släpps direkt på dvd. Det räcker inte att Garner är snygg.

Johan Karlsson