Splittrade vägar

  • Svensk titel: Splittrade vägar
  • Originaltitel: Splittrade vägar
  • Speltid (min): 45
  • Tagline: Livsöden. Val. Konsekvenser

Recension - Blu-ray/DVD

Anders är en medelålders man som i en bilolycka kört på och dödat ett barn, något som tagit honom extremt hårt. Benny och Walle är två gymnasieligister som bråkar med vem som helst, fast nu börjar Benny tröttna. Johnny har hamnat i slagsmål med dessa grabbar, och för en gångs skull gick han segrande ur striden, något som inte Walle är speciellt glad över. Det är inte heller Johnnys storebror Jocke, som inte vill se sin lillebror råka illa ut. Johan går också på gymnasiet, skräckslagen över att röra sig utomhus sedan han blivit misshandlad sex månader tidigare. Hans mamma, kompisen Adam och flickvännen Mia försöker alla hjälpa honom krypa ur sitt skal, med blandat resultat.

Låter det rörigt? Det är det också. "Splittrade vägar" försöker berätta fyra olika livsöden och väva samman dem, men det behövs mer tid än 45 minuter för detta. Det förekommer inga som helst presentationer av karaktärerna, det är som att se andra avsnittet i en ny tv-serie utan att ha sett det första. Inte blir det lättare av att det hoppas rätt friskt mellan de olika sidohistorierna. Manuset är pretentiöst i överkant och dialogen är rent ut sagt hemsk. Ungdomar pratar inte på det här sättet, förutom i "Dawson's Creek"! Scenen där Johan och hans mamma har ett samtal ger otroliga Norén-vibbar och känns taget från en tv-teater, det finns ingen trovärdighet alls i vare sig dialog eller framförande. Otroligt styltigt!

DVD-utgåvan av "Splittrade vägar" presenteras i icke-anamorfisk widescreen. Varför formatet ändras vid flera tillfällen under filmens gång förstår jag inte, har svårt att tro att det var en konstnärlig tanke bakom det. Det är dock inga stora variationer, men ändå något jag reagerade på. Bilden är överlag väldigt skarp och fin, möjligtvis lite mörk i nattscenerna men inte så det stör för mycket. Fotot är överraskande bra, man vågar experimentera med vinklar och bildspråk utan att överdriva. Klippningen är även den riktigt bra, här blir det pluspoäng!

Ljudet är i stereo och fyller sin funktion väl. Dialogen är oftast väldigt tydlig men vid några tillfällen dränks den av musiken. Jag ska också erkänna att jag hade lite svårt att hänga med när skånskan blev alltför bred, speciellt när den talades med munnen full av mat. Musiken i filmen består delvis av stämningsmusik specialskriven av Martin Lindstedt och dels av "vanlig" rockmusik av bandet Epiphany, bägge gör ett kanonjobb för att förmedla stämningen och känslan i filmen. Pluspoäng!

Så var det då skådespelarna… Här varierar insatserna från fruktansvärt till riktigt bra. Absolut bäst är Ulf Hedetoft som spelar Anders, mannen som kört ihjäl ett barn. Hans plågade uttryck känns trovärdigt och realistiskt. Magnus Rönningborn, som spelar Johan, är dock ett annat kapitel. Noll känsla, noll trovärdighet, noll utstrålning. Vår näste Keanu Reeves?

André Hedetoft heter den unge man som skrivit, producerat, regisserat, fotat och redigerat det här dramat. Det är hans första film men jag är övertygad att vi får se mer av honom i framtiden. Han har stor potential som regissör, fotograf och klippare, men mitt råd är att han överlåter manusskrivandet och castingen till någon annan. Dessa är filmens svagaste punkter och tyvärr drar de ner betyget rejält.

Läs mer om filmen på den officiella hemsidan, http://www.splittradevagar.cjb.net

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer