Shrek 2

  • Svensk titel: Shrek 2
  • Originaltitel: Shrek 2
  • Speltid (min): 105
  • Release (Bio): 2004-09-03
  • Release (Blu-ray/DVD): 2005-02-09
  • Tagline: Once upon another time...

Recension - Blu-ray/DVD

Det som gjorde den första filmen om Shrek unik, var egentligen inte enbart den tekniska biten, utan ett riktigt skruvat manus. Och världen älskade den och den snälla gröna varelsen fanns snart i någons sorts variant i alla hem. Själv har jag honom hängandes i en liten kedja på min nyckelring. Men det var också den Shakespeare-liknande intrigen som tilltalade oss. Eller som drabbade oss, rättare sagt. Vi är många som känner igen oss och som är beredda att ta Shrek lite djupare än som behövs. För det vilar ett allvar över filmen som blir tillgängligt först efter att man vill se det.

Jag måste tyvärr säga att det var ett tag sedan jag såg den första filmen och kan därför inte dra allt för många paralleller mellan de båda. Men jag ska väl säga att jag kanske inte var den som direkt ställde mig i hejarklacken och hyllade filmen till skyarna. Visst var den bra, men inte förträfflig.

I Shrek 2 använder man mycket av samma koncept man hade i första fimen, men man drar det också längre. Det är synd för jag tror att vi älskade första Shrek för att den var precis lagom tokig och för att den vågade bryta lagom mycket mot de annars självskrivna reglerna. Det som räddade filmen från att bli en tafflig cross-over-film där man ska blanda vilt från genrer och tidsperspektiv, var måttan och den fina berättelsen. Shrek 2 tycker jag mig är farligt nära att tippa över måttans kant för att ramla ner i huvudströmmen (oh, där fick jag till det!) vilket faktiskt en bit in i filmen blir irriterande.

Castingen är visserligen en av filmens stora lyckokast. John Cleese är lysande som pappa konungen, kul att Julie Andrews fick chansen, men framför allt är det fantastiska Jennifer Saunders (från TV-serier som Helt Hysteriskt) som briljerar. Vi har hunnit vänja oss vid radarparet Murphy och Myers, som är lika bra som vanligt. Antonio Banderas roll som rösten till Mästerkatten kan man kanske inte ifrågasätta, han har sin spanska accent som man kunde tänka sig, men hela Mästerkattens varande ifrågasätter jag. Ger viss krydda, men karaktären är tämligen onödig.

Frågan man måste ställa sig är huruvida uppföljare till succeér måste utvecklas och dras längre, eller skulle de tåla att bibehålla föregångarens måtta? Annars är ju tendensen att allt måste göras bättre, större och ofta värre. Lite av det ser jag i Shrek 2, vilket är lite synd. Vi älskar redan Shrek, vi behöver inte övertalas att uppföljaren inte skulle vara bra. Vi vet redan innan att den kommer bli det. Därför känns det som om man slarvat bort efterföljaren och jag tvingas konstatera att föregångaren är även denna gång den bättre. Inte ens den jättelika Shrek-gubben som blickar ut över Hötorget, kan få mig att ändra mig.

Jesper Isaksson

Kommentarer