För fem år sedan kom beskedet: En stor komet är på kollisionskurs med jorden och undergången är nära. Civilisationen blir ett minne blott, istället råder anarki och det är den starkaste, eller åtminstone bäst beväpnade, som överlever. Tillsammans med en vän går John motvilligt med i en våldsam liga för att rädda sitt eget liv. Snart är han en del av gängets våldsamma leverne och inte en drog går honom förbi.

Åren går och domedagen närmar sig med stormsteg. John bestämmer sig för att han inte längre vill spendera sina sista timmar i livet med ett gäng påtända, skäggiga knuttar utan rymmer därifrån tillsammans med tjejen Cassie. Nu sitter de i en bil, på väg mot en plats där de kan få vara ensamma sin sista tid på jorden.

”Last Day of the World” är en scifi/katastroffilm av och med Mattias Paar, vars tidigare alster ”Guldfeber”, ”Ingen föds ond”, ”Hydra” och ”Mormor är punkare” också har recenserats här på Tellusfilm.com. Han är inte rädd för att testa på olika genrer, den saken är klar. Från western till scifi via drama och action, jodå, här blandas genrer hej vilt.

Den här gången har Paar bestämt sig för att göra en film på engelska, vilket oftast får varenda varningsklocka i skallen att ringa för fullt. För saken är den att det oftast blir riktigt löjligt och bara förstör helhetsintrycket. Men varje regel bekräftas av undantag, och detta är ett sådant. Visst, det är stundtals lite väl överdriven machojargong, men engelskan låter överlag riktigt bra.

Paar har använt sig av flera datorgenererade bilder och animeringar i den här filmen. Inte bara för att skapa själva kometen, utan även för att förvandla lilla Norrköping till det aningen större New York. Han har dock inte överdrivit användandet utan har hittat en bra balans mellan cgi och ”verklighet”. Däremot är jag inte lika såld på den färgkorrigering som gjorts, det blir lite väl stilistiskt för min smak.

”Last Day of the World” utger sig för att vara en ”Hollywoodtribute”, vilket också är tydligt. Det märks att inspiration har hämtats från diverse katastroffilmer som t ex ”Deep Impact”, men också från Tarantinos ”Reservoir Dogs”. Dessutom tycker åtminstone jag mig se vissa likheter med italienska postapokalypsfilmer från sent 70- och tidigt 80-tal.

Filmen är inte perfekt på något sätt, men den är underhållande. Det var definitivt ett smart drag att inte göra den längre än vad den är, de 22 minuter den klockar in på är effektivt disponerade och mer tid hade antagligen bara dragit ner tempot. Den har även fått uppskattning på annat håll, bland annat vann filmen brons i proffsklassen i Sveriges Filmfestival 2006.

Hade Tellusfilm delat ut halva poäng hade det blivit 3½ poäng för ”Last Day of the World”, men så är inte fallet och det blir en 3:a.

» Lägg en egen kommentar