Plats: södra Sverige. Tid: framtiden, efter de skandinaviska krigen.

Den gamle ninjamästaren berättar om sin bakgrund och den unge lärjungen lyssnar koncentrerat på historien om träning i ninjakonsten, hämnd, hemska monster och mystiska orakel och en lång vandring från Japan till Sverige.

Filmen ”One Man Army Legends”, som enligt filmskaparna är både en prequel och en sequel till filmen ”One Man Army” från 2004, börjar med en ruggig voiceover som mycket väl kan vara det värsta jag hört. Tittaren bjuds sedan på halvtaskiga ”ninjafighter”, mycket springande och kanske de tröttaste ögonen en ninja någonsin haft i filmhistorien. Inte direkt imponerande som ni säkert förstår. Vad jag däremot blev mycket förtjust i var de oväntade inslagen av stop-motion, en numer nästan utdöd teknik som jag personligen håller väldigt kär.

Jag är övertygad om att teamet bakom filmen hade vansinnigt roligt under inspelningen men tyvärr har de valt en genre som är bland de allra svåraste att få till i Sverige, möjligtvis tillsammans med western. Det finns helt enkelt ingen som helst trovärdighet, och det blir inte bättre av att framföra dialogen på engelska om man inte talar det flytande och utan dialekt.

Det här låter kanske som en sågning, och det är det väl också till stor del. Men jag vill ändå lyfta fram de positiva sakerna i filmen, såsom lekfullheten och inte minst stop-motionsekvenserna.

”One Man Army Legends” är bara 25 minuter lång. Den tiden kan ni gott ägna er åt att se den.

» Lägg en egen kommentar