Recension - Blu-ray/DVD

Tom Baker och hans fru Kate har osannolikt många barn. Den jättestora familjen som inte har ett riktigt bekymmer i världen beslutar sig för att hyra en stuga vid en sjö som på den gamla goda tiden. Och bara umgås och ha roligt. Men det uppstår komplikationer när det visar sig att stugan på andra sidan sjön ägs av Toms ärkefiende Jimmy Murtaugh.

Grejen är den att Tom (Steve Martin från ”Rosa Pantern”) och Jimmy (Eugene Levy från ”American Pie”) inte tål varandra och bara måste tävla och knäcka varandra vid första bästa tillfälle. Deras respektive barnaskara dras ofrivilligt in i den absurda prestigekampen, trots att de gärna leker ihop, vilket papporna helst sätter stopp för. Det hela bottnar i Toms mindervärdeskomplex (Jimmy är väldigt framgångsrik med betoning på rik) och Jimmys avundsjuka gentemot Tom sedan skoltiden.

Det handlar delvis om barnens lindriga i-landsproblem; bryta sig loss från föräldrarna, första dejtens våndor etc. Men också om pappornas prestigekamp som börjar med en sjungande överröstningsduell vid lägerelden och slutar med ett läckande kanotlopp. Filmen har i princip allt som förväntas av en knasig familjekomedi; miljöombyte, sockersöt sensmoral, en lagom svår utmaning, helylleföräldrar med skötsamma ungar, en oskyldig romans, lite hyss, de obligatoriska tvillingarna samt ett underligt djur. Småkul snubbelhumor tillkommer i och med Steve Martin.

En rätt trevlig men lättsmält film har vi att göra med. Kan tänka mig att barn, som är den tilltänkta målgruppen, tar till sig berättelsen på ett annat sätt. Som av en händelse kan man välja om man vill se originalversionen eller den dubbade svenskspråkiga varianten.

Det hade inte skadat om man trappat upp elakheterna ytterligare ett snäpp i prestigekampen, men Levy och Martin gör ändå filmen sevärd. Tar man filmen för vad den är, en sommarlätt familjekomedi utan kräm, så förstår jag om man höjer till en svag trea. Nämnde jag att den stora aktrisen Carmen Electra spelar Eugene Levys troféhustru? Jag nöjer mig med en stark tvåa.

Fotnot: Tellus-Jeppe har tidigare recenserat ettan. Klicka här.

Johan Karlsson