Recension - Blu-ray/DVD

Passaren Jack Theron är en av de bästa i den Sydafrikanska filmbranschen, men han har en förmåga att göra sig impopulär hos regissörerna. Nu senast är det John D’Aragon som blivit mer eller mindre galen på honom och hans tendenser att lägga sig i inspelningen av en film om Nelson Mandelas tid på Robben Island. Då producenten absolut inte vill göra sig av med Jack bestämmer sig John för att ta saken i egna händer. Inför en presskonferens spetsar han Jacks drink vilket medför att Jack ser i syne, babblar som en idiot och till sist kräks på filmens amerikanska stjärna, Rivonia Ryder. Jagad av polisen flyr han till sin vän och kollega Shorty, en makeupartist som hjälper till att förvandla Jack till Mama Bolo, en storväxt svart kvinna. I denna utstyrsel får han arbete som hemhjälp hos Angela, en vacker kvinna som han snart blir kär i. Problemet är att hon redan har en man, och den mannen är ingen mindre än John D’Aragon. Nu ser Jack en chans att rentvå sitt namn och göra Johns liv till ett helvete på kuppen…

Jag har sett en hel del dålig film i mina dagar. Massor. Hur usel en film än är brukar man ändå kunna hitta något litet fragment som man gillar och som kanske kan rädda filmen från att vara en total katastrof. ”Pretty Woman” räddas t ex av Jason Alexanders sliskiga karaktär och Hector Elizondos hotellchef medan ”Date Movie” räddas av… nej, den är en total katastrof.

Den är dock långt ifrån ensam nere på botten, det senaste tillskottet är just ”Big Mama Jack”. Denna sydafrikanska film utger sig för att vara en komedi, men det vete fan om jag kan hålla med om. Det är snarare buskis på så låg nivå (lägre än Glocalnet) att Stefan och Krister framstår som thespianer av den högsta skolan. Att använda uppspeedad film för att öka den komiska effekten var omodernt på Benny Hills tid och det är sannerligen inte mer rätt år 2005. Kombinera det med lite plump dratta-på-ändan-humor, tillplattade hundar och genitalier i dammsugarmunstycken så kanske ni kan skapa er en bild över eländet.

I huvudrollen som Jack Theron/Mama Bolo/Mama Jack ser vi Leon Schuster, som också skrivit manus. Schuster är tydligen en mycket populär komiker i Sydafrika och har genom åren släppt flera skivor och filmer som blivit stora framgångar i hemlandet. Ett av hans tidigare alster, filmen ”Yankee Zulu” blev även en hit i Tyskland. Det betyder iofs ingenting, det är ju trots allt samma land som ”förärat” världen med exkrementer som Scooter och Modern Talking för att nämna några få. Vad dessa människor ser hos Schuster har jag ingen aning om, själv ser jag bara en talanglös, överspelande pinsamhet till människa som försöker tigga billiga skratt genom billig buskis och fördomar.

Jag kan som ni säkert förstår inte rekommendera den här filmen alls, jag vill snarare utfärda en stor varning för den! Den var så plågsam att se att jag övervägde att klösa ögonen ur mig och det var med glädje som jag efter filmens slut tog ur skivan ur spelaren, gick ut på balkongen och kastade iväg den som en frisbee. Tyvärr var jag tvungen att gå och hämta den igen, vill inte ha sådant skit liggandes på tomten.

Mest av allt hade jag velat plagiera Patrik Hambergs ökända Modern Talking-recension på dagensskiva.com, den sammanfattar mina intryck på ett kort och koncist sätt.

Fredrik Liljegren, chefredaktör