Syster Emanuelle

  • Svensk titel: Syster Emanuelle
  • Originaltitel: Suor Emanuelle
  • Speltid (min): 87
  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-08-20
  • IMDb: Syster Emanuelle

Recension - Blu-ray/DVD

Allas vår favoritnymfoman Emanuelle har tröttnat på sitt promiskuösa liv och istället lagt sitt liv i Guds händer. Som nybliven nunna i ett italienskt kloster spenderar hon nu dagarna med att be och sona sina forna synder.

En dag får klostret ett uppdrag. En välbärgad baron i Venedig vill få hjälp med att få pli på sin dotter Monica och anser att ett kloster vore den perfekta platsen för henne. Syster Emanuelle och en av de andra nunnorna beger sig till Venedig för att hämta Monica och få henne på rätt spår. Det visar sig dock redan på tåget att det inte kommer att bli en dans på rosor då Monica är ett lösaktigt litet stycke som förför allt i sin väg. Kvinnor eller män, det spelar ingen roll. För syster Emanuelle blir det extra jobbigt då det påminner henne alltför väl om det liv hon kämpat så för att lämna bakom sig...

Laura Gemser gör en bra insats i filmen, hon lyckas förmedla den ånger som Emanuelle känner inför sitt tidigare leverne. Mónica Zanchi är inte lika övertygande som Monica utan känns ganska amatörmässig i sitt framförande, men man ska nog inte lägga för mycket vikt vid det. Jag misstänker nämligen att det intrycket till stor del beror på dubbningen av hennes röst.

Som brukligt är ser vi även Gemsers livskamrat Gabriele Tinti i en roll, den här gången som en bankrånare som tar sin tillflykt i ett av klostrets torn.

”Syster Emanuelle” brukar räknas till de bättre bidragen till ”Black Emanuelle”-serien med Laura Gemser. Jag har hittills bara sett tre av dessa filmer (”Violence in a Women’s Prison” och ”Emanuelle and the Last Cannibals”, bägge recenserade här på Tellusfilm) och detta är utan tvekan den bästa av de tre. Faktum är att jag var på gränsen att ge den en fyra, om än en svag sådan, i betyg! Tyvärr så dras betyget ner till en tvåa av den patetiska ”twisten” i handlingen mot slutet. Synd på så rara ärtor...

Denna utgåva av ”Syster Emanuelle” innehåller också en ca fem minuter längre ”hardcore”-version med lite mer grafiska sexscener. Det är dock inget som gör filmen bättre i något avseende, dessutom lider den versionen av betydligt sämre bildkvalitet. Mitt råd är att hålla sig till den lite kortare bioversionen.

1974 hade softcorefilmen ”Emmanuelle” med holländskan Sylvia Kristel i titelrollen biopremiär runt om i världen och blev en stor succé. Inte mindre än sex officiella uppföljare gjordes, den sista så sent som 1993. Dessutom gjordes det 1994 åtta stycken TV-filmer om Emmanuelle, då med Krista Allen (”Liar, Liar”) i huvudrollen. Som alltid när ett lyckat koncept slår igenom svämmade marknaden över med kopior i slutet av 70-talet. De flesta glömdes snart bort men en har lyckats stanna kvar i folks medvetande. Året var 1975 och filmen hette ”Black Emanuelle” (”Emanuelle Nera”). I titelrollen fanns den då 25-åriga indonesiskan Laura Gemser, en underskön varelse som arbetade som modell tills hon blev ”upptäckt”.

Gemser gjorde ca 13 filmer (siffran är osäker, många av filmerna har givits ut under många olika titlar) som den frigjorda reportern Emanuelle mellan 1975 och 1983. I dessa filmer råkade hon ut för allt från vit slavhandel till kvinnofängelser och snuff-film.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer