Flykten från hönsgården

  • Svensk titel: Flykten från hönsgården
  • Originaltitel: Chicken run
  • Speltid (min): 84
  • Release (Bio): 2000-08-18
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-04-04
  • Tagline: Escape or Die Frying

Recension - Blu-ray/DVD

Vid ett udda besök på den lokala biografen fick man för en lång tid sedan se en trailer till Chicken Run. Denna trailer var gjord som om man skulle ha tittat på en trailer till ”Mission Impossible 2”, för där Tom Cruise svettas hårt för att klara uppdraget, så kör lerhönorna upp ytterligare en växel. Trailern, som f.ö. finns med på skivan, slutar med texten ”C:R-1” och en eldstorm. Eders trogne beslöt sig på stående fot att se barnfilmen då den fick premiär.

Dessvärre blev det p.g.a. arbete, skyldigheter, sociala engagemang och annat onödigt tidsbrist och filmen förblev osedd på bioduken. Lika bra det, för nu har jag beskådat verket hemma i stället där ingen kan se att en medelålders gubbe vrider sig av skratt och beundran inför animerade lerfigurer. Barnen, som också gillade verket, gjorde menande, runda rörelser med sina pekfingrar mot sina respektive tinningar inför pappas asgarvsscener. Och sådana blir det många i Chicken Run.

I grund och botten är Chicken Run en film om att rymma från ett hårt bevakat fängelse. Hönorna har fått finna sig i att vara fångna hos en elak hönsfarmarinna och dennes korkade make. Äggproduktionen sjunker och drastiska åtgärder måste tas i bruk. Lösningen kommer i form av en gigantisk pajmaskin som automatiskt ska förändra hönsbeståndet till ätbart gods i mera smaklig form. Tiden är knapp och starka motåtgärder krävs. Räddningen, hrmm… en sorts räddning, kommer i form av en egotrippad tupp som med inlevelse spelas av Mel Gibson. Han ska lära hönorna att flyga till friheten, men som icke flygkunnigt fjäderfä lyckas han bara tillfälligt så optimism bland hönorna.

Man skulle tro att manus är den svagaste länken i filmen eftersom den verkar vara av absolut standardmått. Men så är det inte. Manus är simpelt nog för att inte bli obegripligt för barn och smart nog för att attrahera vuxna. Den balanserar mellan vuxenhumor med otaliga filmreferenser och slapstickhumor som även de minsta barnen kan tillgodose. De svenska rösterna är välvalda fast jag valde att se filmen på originalspråket. Gibson som Rocky är perfekt, Julia Sawalha som hans motpart Ginger är också bra. Bäst är dock Jane Horrocks som korkade Babs och Miranda Richardson som den elake Mrs. Tweedy. Man fryser då hon pratar. Skådespelarrösterna och de avancerade animationerna gör att man snart glömmer att man ser på en animerad film. För vuxna blir CR som vilken som helst actionkomedi emedan barnen kan glädjas åt konsten att få dockor att röra på sig på ett så roligt och spännande sätt.

Om man skulle jämföra CR med någon annan animerad film, så skulle det bli ”Toy Story 1 & 2”. Förutom de smarta filmreferenserna, så rör det sig om 3D-modeller i båda filmerna. Där ”Toy Story” är perfekt i alla avseenden vad det gäller karaktäranimationer, så uppvisar CR en mera hantverksmässig helhet. Man kan se den fysiska arbetsbördan i alla scener eftersom det är just fysisk beröring som gäller i denna sorts stop-action animationer. Flytta karaktären en millimeter och exponera, om och om igen. Se gärna bonusmaterialet, för där får man en utmärkt insikt i hur leranimationer görs. ”Toy Story”-filmerna, hur perfekta och roande de än är, är sterila i jämförelse och i CR kan man få en mera djuplodande känsla av närvaro.

DVD:n är mer eller mindre perfekt med en liten reservation. Bilden visar upp skarpa färger och fina kontraster och endast vid ett tillfälle upplevde jag i hela 3 sekunder att färgerna stördes av en skarp blå bakgrund. Inget att oroa sig för. Ljudet på den svenska delen är bra om också ganska tråkigt utan finesser, men jag hade lindriga problem med den engelska versionen. Konvolutet lovade Dolby Digital 5.1 och jag lyckades inte få det att fungera hur jag än försökte. Alltså fick jag nöja mig med att köra bakhögtalarna som en enhet, 4.1. Blää! Detta sänker betyget något, men i det stora hela är DVD:n mycket bra.

Chicken Run är en härlig film som får alla på gott humör. Den är spännande, gripande och rolig. Dess musikaliska sekvenser roar stort och dess råttfilosofiska frågor i slutet på filmen kan sätta myror i huvudet på vem som helst. Den saknar datakraften som ofta ger klinisk sterilitet i bilden. Filmen är ett hantverk som tål att ses om och om igen och jag tror innerligt att ungarna nu har en ny favorit och att jag nu kan plocka ner ”Pokémon” från DVD-hyllan. De engelska animatörerna har gjort det igen! Med hjälp av DreamWorks SKG och Jeffrey Katzenberg.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner

Kommentarer