Furia a Marrakech

  • Speltid (min): 91
  • Release (Blu-ray/DVD): 2009-02-18

Recension - Blu-ray/DVD

Ett globalt brottssyndikat har hittat den beryktade bunker där Adolf Hitler gömt fem miljarder dollar i perfekt förfalskade sedlar. Själv hann han aldrig använda pengarna för att sänka västs ekonomi i botten men nu står vi alltså inför denna risk igen. Den enda som kan hitta och lägga beslag på dessa sedlar och därmed förhindra en svår ekonomisk kris är CIA-agenten Bob Dixon.

Flera spår leder Dixon till Marrakech där han tillsammans med MI5-agenten Keene försöker hitta sedlarna samtidigt som de försöker överleva alla attacker på deras liv. Till sin hjälp har de fiffiga prylar, snabba reflexer och briljant intellekt. Lägg därtill en charm som får alla brudar på fall så har ni en idé om läget.

Med biljakter, explosioner, skottlossningar och galanta damer så är detta ett riktigt rafflande spionspektakel och det är naturligtvis omöjligt att inte dra paralleller till 60- och 70-talets James Bond-filmer. Själv ser jag nog ännu fler likheter med Derek Flint än med Bond, men det är ju jag det...

”Furia a Marrakech” är extremt underhållande! Det är som att se gamla ”Mannen från U.N.C.L.E.”-avsnitt, så där härligt töntigt och charmigt. Tyvärr är väl detta något jag misstänker att framförallt den yngre generationen kan ha svårt att ta till sig, men jag ska inte dra alla över en kam.

På DVD:n kan man välja mellan ett italienskt och ett engelskt ljudspår. Jag rekommenderar att ni väljer det italienska, åtminstone om ni har tänkt att ha den svenska textningen på. Det är nämligen så att flera av karaktärerna i filmen har olika namn i den italienska och den engelska versionen, och textningen utgår från den italienska. Det kan med andra ord bli rätt förvirrande när man hör huvudpersonen presentera sig som Bob Flemming medan det i texten står Bob Dixon. Bara en liten förvarning alltså...

”Furia a Marrakech” är regisserad av Mino Loy och Luciano Martino, männen bakom ”Flashman” respektive ”Vår man i Beirut”. För manus står Ernesto Gastaldi, som också skrivit manus till westernklassikern ”Mitt namn är Nobody”.

Hur underhållande jag än tyckte att filmen var måste jag ändå erkänna att den inte har åldrats helt utan problem. Men kan man bara bortse från det och ta filmen för vad den här har man trots allt 91 minuters underhållning att se fram emot.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer