Recension - Blu-ray/DVD

I filmens utmärkta sektion av bonusmaterial framställs producenten Joel Siegel som en medveten, men mjuk gubbe som tillåter improvisation och friheter i filmarbetet. Detta är enligt mera vetande källor plain bullshit. Mannen lär vara en stentuff och benhård figur som aldrig låter slumpen eller spontana handlingar styra pengamaskinen. Och allt detta syns i varenda ruta som han låter framkalla.

Romeo Must Die är en påminnelse om att balett är vackert. Tänk er Svansjön med Nurejev leviterandes över scenen i takt med Tjajkovskijs underbara musik. Hur graciöst han landar på sina tår och hur lätt han slänger den kvinnliga dansösen omkring sig. Många, ungdomar i synnerhet, säger att balett och opera är bara skit, men betänk nu att Romeo Must Die är en balettfilm och därmed jämt.
Men i stället för att låta huvudrollsinnehavaren Jet Li springa omkring på sina tår samtidigt som han bedyrar sin odödliga kärlek till sin kvinna, så har man hängt upp honom på vajrar och låter honom sparka skitet ur alla motståndare. Då han inte hänger i ändan på snören så sparkar han skitet ur motståndarna i alla fall. Allt i takt av en dunkande bas, hip-hop eller techno. Jet Li är en grym motståndare och tillsammans med Jackie Chan utgör han actionbalettens toppnivå.

Där gamle Jackie Chan överraskar oss med humoristiska stunts och visuellt roliga slagsmål kör Jet Li mera allvarligt. Man kan naturligtvis skratta åt kampsportskoreografens uppfinningsrikedom och Jet Lis otroliga rörelseförmåga, men i jämförelse med Jackie Chan så är Jet Li en grym slagskämpe. I Romeo Must Die har han mestadels dock glimten i ögat emedan hans roll i ”Lethal Weapon 4” var bland det obarmhärtigaste man hade skådat i en amerikansk actionfilm. Naturligtvis är allt innehåll i detta fenomenala actionäventyr överdrivet i den milda grad, att man bara kan konstatera att filmen hör till kategorin Hong Kong rullar som filmats med stora pengar i Amerikat. Man undviker konsekvent splattereffekter (men har ersatt dem med nya, häftiga, digitala sekvenser), svordomarna haglar inte oavbrutet och sex finns bara i minimala mängder. Det finns en komisk bifigur och det finns sanna hjältar. Specialeffekterna har man tagit till en alldeles ny nivå och eftersom en del av produktionsteamet har tidigare jobbat med ”The Matrix” så har man rätt att vänta sig en hel del förbättringar och nymodigheter i kampscenerna.
Romeo Must Die håller var den lovar och nämnda “Matrix” får finna sig i att öja sitt huvud inför filmens alla kampscener. Jag, som trots allt är rätt härdad i filmsammanhang, satt och gapade som en fågelholk trots att jag känner till en del av hemligheterna bakom kampsportsscener. I bonusmaterialet avslöjas en del av dessa. Jag säger bara ett ord och det dessutom på utrikiska: Cool!

Filmens attraktion ligger i dess fysik inte i dess obefintliga intelligens. Man har, klokt nog, tonat ner den brutalitet som ibland dominerar i genren för att få en bredare publik. Man öser på med action på action och lämnar mycket lite utrymme för persongalleriet. Filmen är nästan för teknisk och mekanisk för att väcka stora känslor, men hur dumt det än kan låta, så finns det en fascination som man inte kommer ifrån. Då allt innehåll är så överdrivet, så kan man inte låta bli att le och gilla produkten, men då utgår jag ifrån att man gillar Hong Kong filmer. För alla andra är detta en överlång historia utan verklighetsbotten och utan hjärta.

Jet Li, den oförskämt välbevarade 38-åringen, är filmens motor. Redan i ”LW4” visade han att bakom leendet finns en stor portion allvarlighet och farlighet. Med 30 filmer i bagaget är han så rutinerad att han vet vad han kan och vad han vill. Och jag skulle inte käbbla emot honom, om ni fattar vad jag menar. Alla andra karaktärer i filmen är biroller för Jet Li har scennärvaro som heter duga. Aven om sångerskan Aaliyah spelar hans kvinnliga motpart och Delroy Lindo han kommande svärfar så är det jet och ingen annan som dominerar. Anthony Anderson, som spelar den komiska Maurice, får lite utrymme, men inte mera än att hans prestation glöms snart bort.
Regin är signerad Andrzej Bartkowiak, en polack som gjort sig ett namn som fotograf i filmer som ”Speed”, ”Dante’s Peak”, ”U.S. Marshalls”, ”LW4” och ”Devil’s Advocate”. Så han kan och när nu denna första regi blev så pass bra så kan vi med all rätt vänta oss en fortsatt fin regikarriär.
Som sig bör så är A/V av högsta möjliga kvalité och hemmabiosystemet får jobba häcken av sig. Jag gillade inte musiken, men måste medge – dock motvilligt – att här kommer den till sin rätta.
Romeo Must Die är en actionfilm och inget annat. Går man in med den förväntningen så har man framför sig en sagolikt kul stund. Inget för barn, för ingen vill att ungarna leker Jet Li med varandra på gården, eller hur? Tannalösa kan de bli då de fyller 90, inte vid 12-års ålder.
© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner