Recension - Blu-ray/DVD

Wachowsky-bröderna Andy och Larry ser ut som två gatugansters i sina kepsar. Man skulle aldrig tro att dessa tvenne hör till filmvärldens skarpaste elit. De började med att skriva storyn till ”Assassins”, en berättelse om två yrkesmördare med Stallone och Banderas. Resultatet var inte så dåligt som många kritiker hävdar om man kan bortse Banderas hysteriska överspel och Richard Donners rutinregi.
Nästa film blev ”Bound” som brödraparet regisserade. Se den! Ångande het, sexig, spännande och våldsam. Och så kom The Matrix! Den tredje filmen skapade historia. Det kan man kalla kliv på karriärstegen. Dessa killar har öppnat portarna till en lysande framtid. Hoppas de inte sumpar chansen.

The Matrix handlar kort och gott om en hacker som blir indragen i en kamp mellan mystiska rebeller och till synes oövervinneliga och livsfarliga tjänstemän i svarta kostymer. Världen är bara ett dataprogram och de ”riktiga” få människorna som finns kvar lever under jorden i staden Zion. Utan att avslöja allför mycket kan man väl säga att människor växer på träd. Jag tror att det är viktigt att se filmen utan för mycket förhandsinformation om handlingen.

Manuset är utan tvekan invecklat och smart på många sätt, men den största behållningen i filmen är de sanslösa specialeffekterna. Bonusspåren visar hur The Matrix är gjord och då man ser detta nuddar nog många hakor golvet. FX-avdelningen står för såväl visuella märkvärdigheter som innovativa, nya kameratekniker. Skådisarna själv och ett antal mörbultade stuntmän ökar trovärdigheten genom att genomföra fysiska övningar som sällan skådats. Man importerade kinesiska specialister för kampscener och koreografin. Huvudrollsinnehavarna fick lära sig att fysiska övningar skapar träningsvärk, he, he, he.

Man kan inte säga annat om det visuella än att det närmar sig den absoluta toppnivån. Samma gäller ljudet. The Matrix är DVD-freakens och hemmabioägarens våta dröm. Jag lyckades personligen få min Danske vän Niels grön av avundsjuka och dagen därpå hade även han skuldsatt sig svårt. Men han äger nu ett skapligt hemmabiosystem.
The Matrix är en actionfilm. That’s it! En liten romantisk bihandling stör inte, dramatik finns, humor och även thrillerkvalitéer. Men det är klart, det finns folk som inte gillar The Matrix och det får man acceptera. Många finner handlingen krånglig och andra får migrän av det visuella fyrverkeriet. Synd!

Skådespelarprestationerna är över lag väl genomförda. Synd egentligen att man sett dessa skådisar i andra sammanhang för det färgar ens objektiva åsikt. Keanu Reeves, Larry Fishburne och Carrie Ann Moss gör sina roller med rutin, snyggt och proffsigt. Joe Pantoliano är en personlig favorit. Man njuter av att se honom agera. Små medel, stor närvaro. Kolla Pantoliano i ”Bad Boys” eller varför inte i ”Midnight Run” där han agerar en lätt kolerisk borgensman som anlitar Robert De Niro för att leta reda på en snubbe som håller på att dra Pantoliano ner i konkursens svarta värld. Helt hysteriskt bra.
Men The Matrix vore inget utan Hugo Weaving, en Australiensk skådespelare, som agerar Agent Smith. Man har svårt att se någon annan i den rollen. Agent Smith är ett karriärlyft för Weaving då han figurerat i filmer som ”Babe” (grisen) och ”Reckless Kelly” med idioten Yahoo Serious. Vi ser framemot Weavings kommande roller.

Och vi ser framemot ”Matrix 2” som beräknas vara färdig våren 2001.

Musiken är ett helt kapitel för sig. Man har blandat friskt och i filmen är detta brôtande, moderna dunket med Marilyn Manson, Propellerheads, Ministry, Meat Seat Manifesto, Lunatic Calm, Prodigy, Rob Zombie, Deftones, Hive, Monster Magnet, Rammstein och Rage Against
The Machine. Inget för mig personligen men i filmen fungerar det bra. Skulle jag lyssna på endast soundtracket så skulle jag snabbt avlida.

Summerat tycker Eder tjänare att DVD-samlingen är rätt ofullständig utan denna film. Det säger en del, eller hur?

Jan Ahlgren

Andra recensioner