Recension - Blu-ray/DVD

Nu är han tillbaka igen, Austin Powers. När den hade biopremiär i USA slog den ut Star Wars från förstaplatsen och är redan en av de mest inkomstbringande filmerna under 1999. Och visst är det roligt, ibland är det faktiskt ordentligt roligt men är den lika bra som den är rolig?

I "The Spy Who Shagged Me" så dyker Dr. Evil (Mike Myers) upp igen och denna gång tänker han inte spränga jorden inifrån utan han skall förstöra den med en laser som han placerat på månen. En mekanism som han kallar "dödsstjärnan." Till sin hjälp har han Mini-me (Verne Troyer), en exakt kopia av Dr. Evil fast bara en åttondel så stor. När Austin Powers (Mike Myers) försöker stoppa hans ondskefulla planer så slår Dr. Evil tillbaka genom att åka tillbaka i tiden till 1969 för att stjäla Austins manlighet. Austin åker också bak i tiden där han parar ihop sig med den amerikanske spionen Felicity Shagwell (Heather Graham). Kan de tillsammans besegra Dr. Evil även om Austin saknar sin manlighet?

Jag kan direkt avslöja att jag tyckte att föregångaren hade en del brister, speciellt bland skämten som hade en väldigt blandad kvalité. Däremot så hade den ett dramaturgiskt värde i from av en rätt så välutvecklad historia. Nu när uppföljaren kommit så har man vänt på steken helt och hållet. Här sitter man och skrattar hejdlöst i de 100 minuter som filmer spinner igenom (något lång speltid kanske) men till bekostnad av handlingen som är praktiskt taget identisk med den i föregångaren.

Där finns dock några guldkorn. Tex. så får vi följa förhållandet mellan Dr. Evil och hans son Scott. Häri ligger ännu ett tvåeggat problem. Även om vi får se rätt så kvalitativ humor på Dr. Evil-sidan så blir det till nackdel för Austin-sidan. Nackdelen är att man inte bryr sig om Austins stulna manlighet. Det är till och med så att Dr. Evil har mer speltid än Austin. Kan dock säga att inslaget med Scott och Dr. Evil i Jerry Springers tv-show är något av det roligaste som gjorts. Hela publiken enades i ett unisont skratt som varade ett bra tag.

Mike Myers spelar som tidigare både Austin och Dr. Evil vilket han fortfarande gör bra även om Austin verkar lite tråkig numera. Dessutom så har Myers lagt till ytterligare en karaktär som han själv spelar, en gigantisk skotte vid namn Fat Bastard. Bastard är tyvätt något av en svag punkt i filmen. Han är rolig till en början men blir efter ett tag rätt tråkig. Då är det betydligt roligare och trevligare att beskåda Heather Graham in action. Även om hon inte är världens roligaste så är hon så vacker att man kan inte göra annat än att njuta när hon visas i storbild.

Austin Powers: The Spy Who Shagged Me kommer precis i rättan tid. Det är glest med hörkvalitativa komedier nu för tiden. Något som Myers tänker sätta stopp för. Han visar här att han är en av de största amerikanska komikerna i modern tid. Filmen som dock har en del brister är ändå en av de roligaste på bra länge. Det är en kliché men jag skriver det ändå - Gå och se!

Andreas Olofsson

Andra recensioner