Recension - Blu-ray/DVD

Oj, oj, oj! Austin Powers: International man of mystery (ettan alltså) var en fullträff. Det var alldeles hysteriskt roligt att titta på den. En riktig skrattfest. Bedöm min förvåning och besvikelse då jag insåg att Austin Powers: The spy who shagged me (tvåan) visade sig vara en blek kopia av ettan.

Visst kan man gissa sig till att uppföljare sällan når de höjder som föregångaren, men att tvåan blivit så usel var en överraskning. Nåja, alltigenom är inte Austin Powers en värdelös film. Om man ser den utan referenser till ettan så är den faktiskt ganska kul. Syftningarna till allahanda Bond-filmer är många och roliga. Och så har vi ju musiken och de psykedeliska färgerna. Allt är överdrivet och parodierat.
Om man dessutom gillar Mike Myers tokroliga, engelska accent och ett skojigt minspel så kan man få en trevlig stund framför TV:n. Jag måste erkänna att jag småskrattade ofta, men i det stora hela så kändes filmen ansträngd, vitsarna gamla och bildskämten dåliga. En film som denna skall vara överdriven, men med måtta.

Denna uppföljare kunde ha blivit bra om inte man gjort den endast p.g.a. ettans finansiella succé. Visst, mjölka kon så länge du kan, men tugga inte på spenarna. Internationellt har filmen fått en viss uppmärksamhet, men kritikerna har inte varit nådiga. Detta är en film för en viss grupp fantaster och för dem är det ett mästerverk. För oss andra… ja, värre har man ju sett, men…!

Som sagt, filmen har sina höjdpunkter och ett av dessa är klippningen så att en viss dialog fortsätter från mun till mun. Genom att klippa bort det sista ordet och lägga det i följande persons mun får man en rätt rolig sekvens.
Dessutom har man skrapat fram en massa kända ansikten i små cameo-roller. Håll utkik och ni ser Elvis Costello, Burt Bacharach, Tim Robbins, Woody Harrelson och Jerry Springer. F.ö. är en utav producenterna Demi Moore.

Filmen har en given höjdpunkt och det är lönnmördaren Fat Bastard (som också spelas av en hårt sminkad Mike Myers). Det är en helt odräglig skott som pratar med samma dialekt och tonfall som John Cleese i ”Monty Python’s Quest for the Holy Grail” som Tim the Enchanter. Helt hysteriskt. En slibbigare typ får man söka. Ja, Mr Creosote i ”Monty Python’s Meaning of Life” kommer närmast.

Ljudet i DVD:n är mycket bra, men bilden upplevde jag litet orolig. Antagligen beror det på färgseparationen från masterbandet och många färger blir aningens suddiga i kanterna. Tänk dig själv, skarpt rött och grönt!

Dessvärre gillade jag inte filmen, så betyget blir bara godkänt. Med litet mera ansträngning skulle filmen ha blivit riktigt rolig, men denna uppföljare floppar.

Jan Ahlgren

Andra recensioner