Recension - Blu-ray/DVD

Francis Ford Coppola var till en början skeptisk till att föra över Mario Puzos Gangsterepos Gudfadern till film. Han ville inte göra en sådan stor film, med en så stor budget, utan använda sina talanger till mer konstnärliga verk. Så blev det emmelertid inte, och Francis kariär fortsatte med publiksuccé efter publiksuccé, och de riktigt konstnärliga, och egna filmerna uteblev.

Men så fick Francis Ford en dotter, som växte upp och blev en filmskapare precis som sin far. Pappa Francis producerade sin dotter, Sofia Coppolas, första film, Virgin Succides, och Sofia blev vad hennes far tidigare hade eftersträvat, en filmkonstnär. För visst har Sofia Coppola redan efter två filmer lyckats göra sig ett namn i
filmbranchen, och etablerat sitt eget, undersköna bildspråk. Nu kommer hennes andra film på Dvd efter sitt framgångståg på festivaler och biografer världen över.

Lost in translation handlar om en avdankad amerikansk skådespelare, förträffligt gestaltad av Bill Murray, som beger sig till Japan för att skrammla ihop lite lättförtjänta pengar på en reklamkampanj. Men avbrottet från frugan och vardagen blir inte riktigt vad han har tänkt sig,
på hotellet så går tiden mördande långsamt, och sömnbristen gör sig också påmind.

Hotellet förvandlas från den lugna hemvisten för amerikanska turister till ett fängelse, där samhällets utanförskap håller en kvar istället för välbyggda fångvaktare. Lost in Translation har kallats för rassistisk, men det är ingenting
som jag kan hålla med om. Visst beskrivs Japanerna i filmen som främmande och dolska, men vad Sofia Coppola vill nå ut med för budskap är inte att hon hatar Japaner. Sofia Coppola har kallat filmen för en kärleksförklaring till landet. Vad hon vill framhäva med filmen är, som jag tolkar det, känslan av utanförskap. Att vara någonstans där alla andra har en annan kultur och andra seder.

Lost in Translation är en otroligt vacker film. Panoramautsikten från hotelfönstret, landskapet av gigantiska betongbyggnader, allt bidrar till filmens fantastiska bildspråk där varje enskilld bildruta känns som ett konstverk i sig. Humorn är lågmäld, ibland knappt märkbar, men den finns alltid där och bidrar till filmens fantastiska stämmning. Rollen som den villsne amerikanen spelas otroligt övertygande av Bill Murray, och ibland så undrar man om inte rollen är skräddarsydd för just honnom. Scarlet Johansson som fick sitt stora genombrott i ghostworld har nu växt till sig och spelar filmens kvinnliga huvudroll. Även Scarlet bjuder på skådespeleri i världsklass.

Efter dessa lovord så är det bara att konstatera att Lost in Translation är en nästintill fläckfri film. Story, foto, Skådespelarinsatser, allt är på topp i Sofia Coppolas senaste. Efter bara två stycken filmer så behärskar hon filmkonsten nästan helt och hållet, den här filmen kan inte få någonting annat än full pott. Jag väntar med spänning på Sofias nästa film, och i framtiden kommer nog inte pappa Francis Ford vara den
första som jag accosierar till när jag hör namnet Coppola.

Kim Ekberg

Andra recensioner