Recension - Blu-ray/DVD

Nej, trots hur illavarslande titeln än må låta, är det inte ”The 51st State” som åter går upp på biorepertoaren. ”50 First Dates” (varför Columbia bytte bort arbetstiteln som var den betydligt sötare och mer passande ”50 First Kisses” förblir ett mysterium) har en betydligt högre kvalitetsnivå och har dessutom mer gemensamt med ett par filmer som är betydligt bättre.

Ta en del ”Memento”, tillsätt en lika stor del ”Groundhog Day”, krydda med en rejäl nypa ”The Wedding Singer” och slå på mixern. När film efter film misslyckas, trots ett antal författare och ytterligare putsande av diverse manusdoktorer, vem hade trott att receptet på en charmig film skulle vara såhär simpelt?

Henry Roth är en simpel djurskötare på Hawaii, livrädd för att binda sig. Ända tills den morgon han möter Lucy, drömkvinnan i hans liv. Humoristisk, charmig, söt – och, som när de råkas på morgonen därpå, inte har en susning om vem han är. Lucy har nämligen råkat ut för en bilolycka och förlorat sitt närminne. Så för att få romansen att fungera måste Henry nu få henne att falla för honom varenda dag.

Att Adam Sandler och Drew Barrymore är en utmärkt kombination vet alla som sett ”The Wedding Singer”, vilket bevisas även här. En kärlekshistorias viktigaste beståndsdel, något som kan rädda även det tunnaste av manus, är personkemin kärleksparet emellan. Här är turturduvorna alldeles bedårande ihop och de har dessutom högvis med ljusglimtar runtom dem.

Manuset är uppenbarligen, med tanke på vilka filmer jag refererar denna till, otroligt fyndigt och mer genomtänkt än vad Sandler’s produktionsbolag Happy Madison brukar ge oss. Dessutom är Sandler’s i dessa sammanhang trogne parhäst, Rob Schneider, roligare än någonsin. Han plockar varenda komisk poäng som den pårökte bäste vännen Ula någonsin skulle kunna frambringa i publiken.

Det slutar inte där, utan varenda roll är handplockad med snygg fingertoppskänsla – samtliga inblandade gör sitt allra bästa att göra det mesta av manuset. Charmtrollet Barrymore framför allt, som i denna roll skulle få varenda kille i hela världen att offra sina planer och tankar för att se till att hon ska ha det bra – hon är alldeles sanslöst charmerande.

Glöm Placebo; det här är så sockersött och gullegulligt att det får ens insulinnivå att skjuta rätt upp i höjden, men det tillåts aldrig någonsin bli sliskigt.
Prozac, vaddå? ”50 First Dates” är ett betydligt bättre lyckopiller som länge kommer lämna kvar det fåniga leende jag i skrivande stund har på läpparna.

Nikita Averin Kronlund