Recension - Blu-ray/DVD

Leif är punkare, något som inte direkt faller i god jord hos föräldrarna. De tjatar ständigt om att han ser konstig ut, att han aldrig kommer få ett jobb om han ser ut som han gör. Ni vet den där gamla visan som alla äldre använder mot saker de inte förstår. Efter att ha hånats under en släktmiddag hemma hos mormor och morfar lämnar Leif upprört bordet. Mormodern följer efter och de båda samtalar långt och länge. Efter att ha fått förklarat för sig vad punk är och hur en punkare är väcks tankegångarna hos mormor. Det kanske inte är så tokigt med punk ändå...

Innan omgivningen hinner säga "Asta Kask" börjar mormor hänga med Leif, eller Läppen som han kallas, och hans polare. Tantklänningen byts ut mot skinnpaj med nitar och Bingolottokvällar byts ut mot punkspelningar på krogen. Jodå, det händer mycket i mormors liv just nu...

Dramat "Mormor är punkare" är signerad den unge regissören och skådespelaren Mattias Paar, vars tidigare alster "Guldfeber", "Ingen föds ond" och "Hydra" tidigare har recenserats här på Tellusfilm.com. Filmen klockar in på en dryg timme och känns välfylld, speltiden har använts på ett i det närmaste optimalt sätt. Jag har dock lite invändningar mot en av twisterna i storyn mot slutet, tyckte det blev lite onödigt dramatiskt. Men det rör sig om fem-tio minuter som man ändå kan bortse ifrån.

Skådespeleriet i filmen är aningen ojämnt. I ena hörnan har vi en groteskt överspelande Kent Klang i rollen som morfadern, samt de två ungdomar som spelar Leifs föräldrar. Då dessa inte ser ut att vara mer än ett par år äldre än Leif själv blir det inte särskilt trovärdigt. Detta utjämnas dock av Mattias Paars tolkning av Leif som känns trovärdig, om än aningen teatralisk i vissa scener. Filmen ägs dock till 110% av Liselott Lindeborg som gör ett underbart porträtt av mormodern som på ålderns sensommar (höst låter så negativt) ifrågasätter den livsstil hon valt mer eller mindre frivilligt och dessutom gör någonting åt situationen. En underbar rolltolkning fylld med känsla och humor. Hatten av för mormor!

Vi ska kolla lite på de tekniska bitarna också. Bilden var överlag klar och tydlig, med viss färgblödning och lite digitala artefakter här och där. Jag såg filmen uppblåst på duk, det är mycket möjligt att dessa skavanker inte syns lika tydligt på en tv-skärm. Ljudet var även det klart och tydligt, lite burkigt i vissa konsertscener men å andra sidan brukar ju punk låta ganska skramligt och skitigt så det drar inte ner betyget på något sätt. Dialogen är hela tiden fullt hörbar vilket är det absolut viktigaste.

Klippningen är rak, enkel och funktionell, vilket passar utmärkt på ett drama som detta. Klippning för klippningens skull, eller s.k. MTV-klipp hade enbart förstört upplevelsen i det här fallet.

Hur lyder då mitt slutomdöme om "Mormor är punkare"? Det är i hög grad positivt, filmen är välgjord och de allra flesta skådespelarinsatserna är bra. Budskapet är ovanligt seriöst utan att bli pretentiöst och tar lagom stor plats i filmen. Sedan kan man väl ha skilda åsikter om att just punk skulle vara den livsstil där man "verkligen är den man är", jag skulle tro att de flesta "grupper" säger så om just sin livsstil. Själv kallar jag mig för rocker, och jag är verkligen den jag är. Men det är som sagt en petitess i sammanhanget.

"Mormor är punkare" kommer att dyka upp på diverse filmfestivaler och tävlingar under året så håll ögon och öron öppna. Coolare tant får ni leta efter...

Fredrik Liljegren, chefredaktör